Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sjuttionde året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men därför att jag skulle känna det förnedrande att
icke få följa min öfvertygelse, ifall den skulle
genom bättre upplysning komma att förändras. Men
såsom allt nu gestaltat sig både i Sverige och alla
andra länder, är det att kasta bort sin röst vid ett
riksdagsmannaval, om man väljer en egen kandidat. Man
måste välja på den, som något parti uppställt;
och hvem som uppställes af partierna beror ofta
på energiska kotterimanövrer men antages bero på
kandidaternas före valet uttalade politiska program,
vid hvilka de på förhand binda sig. Representationen
blir härigenom icke ett uttryck af de förståndigastes
utan af massornas tänkesätt. Lyckligtvis hafva
massorna i allmänhet en säker instinkt af hvad som
är för dem nyttigast, och resultatet af allmänna val
blir åtminstone för flera bättre än resultatet af
privilegierade intressens makt. Och om man icke kan
göra alla lyckliga, får man nöja sig att göra så
många som möjligt. Men alltid kvarstår den stora
faran, att massorna vilseledas äfven i fråga om
sitt eget bästa. Om man för dem framställer ett
eftersträfvansvärdt mål, som omedelbart kan vinnas,
så griper mängden begärligt därefter utan att kunna
sätta sig in i de aflägsnare följderna. Det är häruti
kommunismens och socialismens styrka ligger. Att dela
den redan befintliga förmögenheten lika mellan alla,
är någonting frestande att taga såsom ett mål ensamt
för sig, äfven om allting sedermera skulle återgå till
det gamla. Socialiststaten är alldeles icke byggd på
kärlekens grundsats utan är lika mycket en rättsstat
som det nuvarande samhället. Skillnaden är, att det
nuvarande samhället går ut på att skydda individens
frihet men socialismen att utplåna den.
Socialisternas teori förefaller mig såsom en ritning
till ett kolossalt maskineri, med otaliga ledningar
och kugghjul, beräknadt att åstadkomma en produkt
motsvarande alla de mänskliga behofven. Men för denna
maskin saknas den erforderliga drifkraften. I våra
nuvarande samhällen är det summan af allas sträfvan
och omtanke, som drifver verket, men om man tager
bort behofvet för hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
