Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sjuttionde året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kunde instämma i Almqvists tanke, att det är ädelt nog
på jorden att vara människa och intet mera. Men detta
är icke nog, och jag känner därför min underhaltighet. Jag
tillskrifver mina framgångar förnämligast, att jag från
ungdomen måst lita på mig själf och af naturen fått ett
praktiskt förstånd samt att man hyst förtroende till redligheten
af min karakter. Sanningen af Kristi ord, att de
saktmodiga skola besitta jorden, har ock i sin mån blifvit
bekräftad på mig, ty mitt sinnelag har varit fogligt och
ödmjukt.
Ehuru jag såsom statsman måst uppträda emot det
bestående på ett sätt, som djupt sårat mången i deras
innersta känslor, har jag aldrig mött några hätska
personliga ovänner, och på andra sidan har jag fått många
loford utöfver hvad jag förtjänat.
Till min lycka hör ock, att jag, från att börja fattig,
kommit i goda ekonomiska omständigheter och att jag fått
behålla tre söner, som nu alla äro hederliga och rättskaffens
män. Mest af allt prisar jag dock att hafva fått en sådan
hustru; och min högsta återstående önskan för detta lifvet,
äfven den ty värr själfvisk, är att icke öfverlefva henne.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
