Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
149
det hennes, som han hade för ögonen, och att, då hon
helt rörd utropat: »En präktig qvinna!» hade Savigny
förblifvit döf för det deltagande tonfallet i hennes röst.
I Célines hjerta fans icke samma eko; hon var
blott oroad och olycklig. Aldrig kände hon sig
obesvärad i denne mans närvaro. Hans djerfva
tankar skrämde hennes blyga natur; hon visste, att
han var god, hängifven, ädelsinnad, men han ingaf
henne icke dess mindre ett slags förskräckelse.
Hans hastiga, oväntade besök voro henne en stöt,
som uppskakade och sargade henne. Denna dag
hade han dessutom förstört Genevièves besök för
henne; hon skulle varit ond på honom derför, om
hon haft mindre godhet i sin själ.
Och han, som sade till sig sjelf, att hon hela
tiden varit likgiltig, att han icke en enda gång mött
hennes blick, var fortfarande likgiltig för den andra
unga flickans glödande sympati.
»Man bör aldrig hata», hade Céline sagt. Visste
hon då icke, att det var, emedan han älskade så
mycket, som han trodde sig hata? . . . Men nej, hon
visste ingenting om honom, hon gissade ingenting,
hon ville ingenting förstå.
Han steg långsamt upp för att gå.
— Käre Savigny, sade Lebeau, kom snart igen,
jag är inte lugn för er, annat än när jag ser er frisk
och sund framför mina ögon. Ni är alltid
välkommen här. Den stackars fru Grégoire är litet rädd
för er, det är sant, men Céline och jag hålla
mycket af er.
Savigny gick utan att svara.
Då man icke mer hörde hans steg i trappan,
reste sig Geneviève i sin ordning, ty hon visste, att
Félicie väntade på henne utanför porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
