Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE. 151
i en spegel, då dörren öppnades, Geneviève
inträdde och med henne ljus och ungdom . . . allt
var som förvandladt. Hon gick fram till honom
litet blygt; båda satte sig, och han fann ingenting
bättre att säga henne än denna alldagliga fras:
— Ni har icke gått ut med er fru mor i det
här vackra vädret?
— Nej, sade hon. Derpå utropade hon med
en eld, som öfverraskade honom:
— Lyckligtvis, ty om det var någonting i
verlden jag önskade, så var det att råka er.
Äfven han hade önskat återse henne, ty han
kunde icke glömma dessa på honom fästa stora
ögon med det djupa uttrycket, dessa barnaögon,
ännu uppfylda af en omedveten själs rnystér, som så
tillitsfullt spörjande blickat på honom.
— Jag har mycket att fråga er om, återtog hon,
då hon märkte, att han ingenting sade; man skulle
kunna tro, att ni gissat det.
— Jag hör på er, sade han leende, men med
en skiftning af allvar i rösten.
— Ni sade mig här om dagen ett ord, som stått
för mig allt sedan, som jag hvälft i mitt hufvud
utan att förstå det: »Vi skulle kunna det, om vi
trodde på Gud.» Jag vet väl, att det fins menniskor,
som icke tro på Gud, ateister; men vi . . . och ni,
i synnerhet . . .
— Hvad kallar ni att tro?
— Jo, att veta, att vara viss ... är det inte det?
— Nej. Att tro, då det är fråga om något,
som man hvarken kan se eller vidröra, är icke att
veta, icke heller att vara viss; det är ej en blott
visshet. Jag skulle i hvarje ögonblick kunna
betvifla Guds tillvaro och dock tro på honom mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
