Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
245
skulle förenas med verldssjälen, om denna
lifs-gnista åter skulle ingå i verldsalltets stora ström,
eller om allt skulle vara slut, då dessa bleka läppar,
som ännu logo emot honom, utandats sin sista
suck . . . Han visste ingenting, utom att Céline skulle
dö, och att verlden för andra gången skulle vara
tom för honom.
Och hvad visste denne prest mer än han? . . .
Hvilka lögner skulle han säga åt Céline för att
gifva henne tröst mot döden, hvad skulle han säga
för att bedraga och gäcka henne med någon fåfäng
förhoppning . . . hvilket medgifvande skulle han
af-locka hennes svaghet? . . . Han stannade alltså för
att i händelse af behof skydda henne mot denne
mans efterhängsenhet.
Abbé Hardouin var knappt konvalescent, ännu
mycket blek och med något bruten röst. Han kunde
af erfarenhet tala om sjukdom och lidande. Savigny
öfverraskades af hans enkla, förtroliga ton, hans
deltagande röst; i synnerhet greps han af den
egendomliga och genomträngande mildhet, som låg i
hans blick och var långt vältaligare än hans ord.
— Denne man är ingen skrymtare, tänkte han;
han är inte heller en idiot . . . Hvad är han då?
Han närmade sig honom och tilltalade honom
med något utmanande röst, men höfligt:
— Herr abbé, ni tror på Gud? . . .
Abbén visste hvem Savigny var; Geneviève
hade talat om honom; han kände till hans ädelmod,
hans hängifvenhet för folkets sak. Ack, om det
blefve honom gifvet att vinna denna ädla, men
vilseledda själ, att föra honom till Kristus, som han
misskände, ehuru han efter sin insigt följde hans
spår! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
