Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
GENEVIÈVE. 246
Under påverkan af dessa tankar hade abbén
stigit upp, och de båda männen, som stodo bredvid
Célines säng, betraktade hvarandra, den ene
fiendtlig och misstrogen, den andre uppfyld af en
glödande kärlek. I sin rörelse hade abbén glömt att
svara.
Savigny trodde, att han tvekade inför en
hederlig mans genomträngande blick och log
föraktligt.
— Hvad är då ert kall, om ni inte tror på
honom?
Abbén hade återvunnit sin själfbeherskning och
svarade med fast röst:
— I sanning, hvad vore mitt kall, om jag inte
trodde på Gud? . . . Han är mitt enda hopp, min
tankes enda tillflykt; utan denna tro på en oändlig
kärlek, som till slut skall segra, huru kunde vi
uthärda den mörka kampen med det onda inom oss
och omkring oss? »Utan Gud, utan hopp . . .» sade
aposteln. Att vara utan hopp är att vara utan
styrka och utan vilja. Jag tror på Gud af allt mitt
hjerta, af all min kraft och af all min håg.
— Och hur känner ni den Gud, på hvilken ni
förtröstar? . . . Är det genom de orättfärdiga och
afskyvärda saker vi ha för ögonen här i verlden,
är det genom ett skådespel som detta? . . .
Savigny såg på Céline, från hvilken de något
aflägsnat sig och som i detta ögonblick plågsamt
drog efter andan . . .
— Är det orättvisans framgång, är det
sjelf-viskhetens och den råa styrkans seger, är det nöden,
lidandet och döden, som komma er att tro på Gud?
. . . För min del vill jag hellre icke tro på honom,
ty då måste jag hata honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
