Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Asiens upptäcktshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASIENS UPPTÄCKTSHISTORIA.
läkaren F. W. Junghuhn, utforskaren av Java och dess mäktiga
vulkaner, dess rika tropiska natur och dess intressanta kulturminnesmärken.
Bland nyare detaljforskare bör också Verbeek nämnas. Även Borneo,
som ännu är i hög grad okänt och otillgängligt, har huvudsakligen
utforskats av holländarna, varjämte nyligen norrmannen Lumholtz där
gjort en resultatrik färd. För övrigt knyter sig i arkipelagen det
främsta intresset till den zoologisk-botaniska utforskningen av ett bland
jordens märkligaste övergångsområden. Den berömde engelske biologen
A. R. Wallace har gjort sig känd genom sitt fastställande av
gränslinjen mellan asiatisk och australisk natur, som han förlade till det smala
sundet mellan öarna Bali och Lombok. En särdeles märkvärdig
djurvärld äger ön Celebes, bekant framför allt genom de schweiziska
bröderna Sarasins långvariga resor. Det är till denna ö man i dessa dagar
velat förlägga en stor skandinavisk forskningsstation. För övrigt ha
som bekant såväl Siam som ögruppen i vår tid utgjort forskningsfält
för flera särskilt danska vetenskapsmän.
Komma vi så till Östasiens gamla märkliga kulturriken, Japan och
Kina. Japan har under senare årtionden blivit helt öppnat för den
moderna kulturen, varvid dess natur blivit studerad av flera, kanske
företrädesvis tyska vetenskapsmän. Främst bland dessa, ej endast
med hänsyn till tiden, står F. von Siebold, som redan 1823 kunde som
läkare slå sig ned i Japan. I nyare tid ha japanerna själva tagit
upp ett forskningsarbete på fullt vetenskaplig grundval, och särskilt
förståelsen av jordskalvens och vulkanernas natur har genom deras
studier gjort stora framsteg. Däremot befinner sig det väldiga
kinesiska riket ännu i ett halvt sovande tillstånd. Deras lärde ha
visserligen bidragit till landets beskrivning, men några arbeten av större
vikt för den nyare geografien ha de dock icke frambragt. De första
europeer, som efter århundradelång isolering kunde bringa oss
upplysningar om det inre Ostasien, voro missionärer, tidigast bland dessa
1844—46 Huc och Gabet, som även besökt och skildrat Tibet, medan
senare fransmannen David gjort sitt namn berömt. På senare tid ha
talrika europeer vistats i Kina och rest i dess olika provinser. Högt över
de andra står i geografisk betydelse Ferdinand von Richthofen, som, själv
en av banérförarna för den vetenskapliga geografien i vårt århundrade,
vistades här åren 1868—72 och om Kina utgivit ett arbete, som ej
blott är av största vikt i teoretiskt hänseende, utan ock för stora
områden ännu bildar utgångspunkten för vår kännedom om landets
natur (porträtt i 10:e kap.). Genom honom ha vi fått en grundval för
förståelsen av Östasiens bergsystem med deras märkliga typ, där de
liksom störta in mot oceanen, och han har bl. a. givit oss goda
detaljer om Kinas ofantliga kolfält. Sina mest uppseendeväckande re-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
