Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Asiens upptäcktshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASIENS UPPTÄCKTSHISTORIA.
Tian-Schan, en av Asiens högsta. Här färdades från 1857 en av
Rysslands allra främste forskare Peter von Ssemenow, som sedan fick
hedersnamnet Tianschanski; från hans resor erinra vi oss särskilt upptäckten
av den stora sjön Issykkul. Från Tian-Schan kommer man utan större
övergång till Pamirs väldiga bergsknut, där jordens högsta kedjor
mötas. Förutom talrika ryssar har Sven Hedin rest här, och från
1890-talet har man en intressant beskrivning av landet och dess folk av den
danske Asieforskaren Ole Olufsen, som 1896—99 ledde två expeditioner
i dessa bergstrakter. De brittiska undersökningar, som från Indien ledde
till den vetenskapliga
upptäckten av jordens högsta
bergskedja, ha redan blivit
omnämnda.
Dessa nu nämnda kedjor
beteckna dock endast
kantbergen till det
centralterritorium, som är ännu mera
otillgängligt och ännu mera okänt.
Den västra delen av detta är
oftast besökt. Här ligger på
nordsidan av Indus’ huvudarm
Karakorums bergskedja, till
passhöjd och i allmänt
genomsnitt den högsta på jorden,
ehuru dess spetsar troligen äro
obetydligt lägre än Himalayas.
Den, liksom den något
östligare Kwen-lunkedjan blev
först närmare bekant i Europa
på 1850-talet genom bröderna
von Schlagintweits berömda
resa. Längre i öster ligger Tibets väldiga, av bergskedjor
genomdragna högslätt, som mot norr brant och oförmedlat sänker sig till
landskapet Ostturkestan med den fruktade Takla Makanöknen. Bland
resande, som färdats i dessa trakter, är det tre, som i betydelse vida
höja sig över de andra, och som framför allt bidragit till att
Centralasien i denna stund ej längre kan kallas ett okänt land. Den förste
bland dessa var den ryske generalstabsofficeren Nicolaj Przjevalskij,
som 31 år gammal började sin första forskningsfärd 1870 och sedan
med korta avbrott forsatte dem under 18 år. Det var framför allt
östra, särskilt nordöstra Tibet, som bildade hans forskningsfält.
Här står han som upptäckaren av det stora berglandsområde med
Fig. 8. Nicolaj Przjevalskij
(1839—1888).
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
