Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Australien och Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUSTRALIEN OCH AMERIKA.
till de mest tillgängliga sträckorna, och själva de inre öknarna äro
än i dag inom stora delar aldrig befarna, men ändå kan man säga,
att från denna tid blott detaljerna återstodo för Australiens
utforskande. Några av de viktigaste bidragen ha senare på 1890-talet
lämnats av David Lindsay, vars resor särskilt i vetenskapligt hänseende
givit rika resultat, och vidare av David Carnegie. Ännu 1895 kunde
det okända området uppskattas till nära en million kv. km., nu är det
åtskilligt mindre, och vad som återstår att undersöka är mestadels
av en geografiskt sett skrämmande enformighet. Men för vetenskapen
föreligger ett stort arbete, och det finnes säkerligen goda utsikter att
ute i öknen träffa stora områden, rika på guld eller andra mineral.
Till den rent geografiska utforskningen av Australien ha
skandinaviska forskare under vårt århundrade ej i nämndvärd grad bidragit,
men bland vetenskapsmän som delvis trängt in i föga kända områden
möta vi namn sådana som Lumholtz och Mjöberg. Att australierna
själva uträttat den mesta delen av arbetet torde vara klart av de namn
som nämnts.
Till Australien sluter sig även dén väldiga arkipelag av öar, som
i världshavet ligga strödda över ett område av minst Asiens storlek.
Till sitt läge och sin allmänna beskaffenhet voro dessa ögrupper i det
hela kända redan vid 1800-talets början, ehuru, som av kartan fig.
21 framgår, kustlinjens förlopp oftast återstod att fastställa. För vad
som sedermera uträttats för deras geografiska utforskande ha vi
framför allt att tacka 1800-talets stora världsomseglingar och
oceanografiska expeditioner, från Krusenstern och Koizebue till Novara-,
Challen-ger- och Gazelle-expeditionerna. Blott de stora melanesiska öarna
norr om Australiens fastland ha på allvar bjudit upptäcktsforskningen
trots genom sitt tropiska, mördande klimat och de inföddas vildhet och
motståndskraft. An i dag har det inre av dessa något större öar till stor
del aldrig blivit beträdt av någon vit, varvid dock må framhållas att
några särskilt märkliga upptäckter knappast där kunnat väntas. Ett
undantag gör i detta hänseende jätteön Nya Guinea, intill senaste tid delad
mellan England, Tyskland och Holland. Ännu på 1870-talet var ön
i sitt inre så godt som fullständigt obekant, och till och med ännu senare
kunde rykten tala om att Nya Guineas inland bure jordens högsta
bergskedja. Den första som längs den stora Flyfloden trängde in i det
inre var italienaren D’Albertis 1878. Senare ha dylika flodfärder
utförts både å tyskt och engelskt område, varvid de största framgångarna
vunnits av den brittiske guvernören Mac Gregor på 1890-talet, vilken
även lyckades övertvära den jämförelsevis smala, men av
svårtillgängliga berg uppfyllda sydöstra halvön. Eljest har ingen expedition
hittills lyckats passera över öns huvudmassa. Minst bekant är den
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
