Geodetisk mätningskunskap / 51 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Andra kapitlet. Operationspunkternas beteckning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Afstånden mellan stakarne bestämmas af
terrängförhållanden. I plan och öppen terräng kunna dessa afstånd vid
gynsam belysning uppgå till 100 meter; och förutsatt att
stakarne synas tydligt — för kontrolls skull är det
förmånligt, att äfven se den 4:de staken — förlorar man ej i skärpa
genom att ställa stakarne långt i sär. I kuperad terräng
böra ej stakarne sättas längre i sär, än att man åtminstone
ser tredjedelen af den tredje staken. Att de isynnerhet i
kuperad terräng måste lodas väl säger sig sjelf.

Skall en stake inriktas mellan två andra, får man, såvida
ej en medhjelpare finnes, gå försöksvis till väga.

Fig. 42. Fig. 43.


I plan och öppen terräng och vid god belysning — vid
belysning från sidan framträder den belysta sidan hos
stakarne på skuggsidans bekostnad, och
linien vill kröka sig — samt med målade
stakar kan man med obeväpnadt
öga åtminstone utsätta stakarne rätt på
3 å 6 m.m. när. Det oaktadt kan
afvikelsen under fortsatt stakning blifva rätt
betydlig.

41. Stickor och pålar (fig. 42 och
43) användas mest för beteckning af
detaljpunkter. Äro de försedda med påskrifter, så bör man
taga för regel att vända de med påskrifter försedda sidorna
åt samma håll, t. ex. vid sektionering i en jernvägslinie åt
liniens utgångspunkt.

Heliotroper.

42. Som vid triangelmätningar af l:sta ordningen
signalerna understundom kunna vara på så stora afstånd från
hvarandra, att de ej synas tydligt, så brukar man göra dem
tydligt synliga till den punkt, i hvilken vinkelmätningen
skall företagas, genom att anbringa instrument, som till denna
punkt reflektera solljuset. Dessa instrument, hvaraf många
olika konstruktioner finnas, kallas för heliotroper. Den
enklaste heliotropen vore tvifvelsutan en polerad metallkula.
Sådane kulor hafva ock blifvit använda. De lida imellertid
af ett fel, bestående uti, att bilden flyttar sig med solen.
Då vi företrädesvis hafva att sysselsätta oss med den lägre
geodesien, må endast principen för några heliotroper antydas.

43. Heliotrop af Gauss. Detta instrument (fig. 44 och
45) består af tre speglar t (den mellersta och minsta står
vinkelrätt mot de båda sidospeglarne), som äro så fästade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>