Geodetisk mätningskunskap / 133 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Femte kapitlet. Instrument för utsättning af räta vinklar, m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fig. 100 i halfva den naturliga storleken antyder.
Instrumentet grundar sig föröfrigt på samma princip som
sextanten (se 77).

Fig. 100.


Om a och b (fig. 101) äro de
båda på samma plan vinkelrätt
stående speglarne, så reflekteras
de från en punkt s utgående och
med nämnde plan parallela
strålarne, först af a och sedan af b,
och lemna spegeln b i riktningen b ö.
Ett i ö placeradt öga ser derför
bilden af s i riktningen ö s͵. Emedan
φ + (90 − β) + (90 − γ = 180,
hvaraf φ = β + γ och vidare
α = 2β + 2γ,
så är α = 2φ, eller α = 90°, om
vinkeln φ som de båda reflekterande
ytorna bilda med hvarandra är 45°.
Detta gäller huru än instrumentet
vrides, således oberoende af
handens darrningar, blott de infallande
strålarne äro parallela med
hvilplanet.

Fig. 101, 102.


Af det föregående följer, att
om man håller vinkelspegeln och
ögat så, att de för andra gången
reflekterade s-strålarne komma till
detsamma, och vidare uti linie med
ögat och den af dessa strålar
alstrade bilden inriktar (seende öfver
spegelkanten) en signal s͵, att den
så bestämda linien ö s͵, bildar räta
vinklar med a s; vidare följer att
vinkelspegeln är inriktad uti en stakad linie, när
samtlige stakarnes bilder sammanfalla (täckes af den främsta
stakens bild).

107. Vinkelspegelns pröfning och justering. Man
utsätter uti plan terräng (fig. 102) tre stakar a, b och c i rät
linie på 50 à 60 meters afstånd, håller sedan spegeln vid
den mellersta staken b först vänd mot a och inriktar en
signal a͵ uti linie med ögat och bilden af a,
sedan vänd mot c.
Sammanfaller då bilden af c med den öfver spegelkanten
sedda signalen a͵, så är instrumentet felfritt, hvarom icke,
så inriktas uti linie med ögat och bilden af c en signal c͵.
Påtagligen ligga a͵ och c͵ symmetriskt på hvar sida om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>