Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Femte kapitlet. Instrument för utsättning af räta vinklar, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot a c vinkelräta linien b m. Utsättes derför signalen m
midt imellan a͵ och c͵, så blir sistnämnde linie fixerad. För
att beriktiga instrumentet, har man, fortfarande hållande
detsamma vid staken b, blott att vrida på en för den ena
spegeln befintlig justerskruf tills bilden af a eller c
sammanfaller med m.
108. Vinkelspegelns användning. Vinkelspegeln kan,
om man undantager fallet 3), användas för att lösa samma
problem som korstaflan; dock fordrar den plan terräng, ty
som grundplanet måste vara horisontelt, så är det omöjligt
att i kuperad terräng få bilden att täcka den direkt sedda
signalen. Denna omständighet inskränker i ej oväsendtlig
mån vinkelspegelns användning. Ehuru vinkelspegeln ofta
hålles med fri hand, är det vid många tillfällen lämpligt att
hafva den fästad vid en skodd lodstake.
Alldenstund sättet att använda ifrågavarande instrument
hufvudsakligen torde framgå af det förut sagda, så må endast
påpekas, att när man genom en punkt p, utom en gifven linie,
skall med tillhjelp af vinkelspegeln fälla en mot denna linie
vinkelrät sådan, att man efter att hafva kommit med spegeln
i linien (samtlige liniestakarnes bilder förena sig då till en)
flyttar sig uti densamma tills liniestakarnes förenade bild
sammanträffar med den öfver spegelkanten sedda punkten
(staken) p.
Vinkelspegeln, som i allmänhet är lätthandterligare och
medgifver snabbare operationer än korstaflan, lemnar dock
mindre noggranna resultat än korstaflan.
Prisman.
109. I stället för vinkelspegeln kan man begagna sig
af en glasprisma, hvars bas utgöres af en likbent och
rätvinklig triangel. Denna prisma (fig. 103) har sin
hypotenusyta beklädd, och är föröfrigt så infattad, att den beqvämt
kan hållas under mätningen.
Enligt optiken gäller för en ljusstråle, som öfvergår från
ett tätare till ett tunnare medium, mellan infallsvinkeln α
och brytningsvinkeln β följande relation: sin α = μ sin β.
Det största värde som β kan erhålla svarar mot α = 90°, då
sin β = 1∕μ. Sättes brytningskoefficienten μ = ³⁄₂ (dess storlek
för luft och kronglas), så är βmax. = 41° 48′. Häraf följer
omvändt, att alla strålar blifva totalt reflekterade, som inifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
