- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
205

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Åttonde kapitlet. Distans- och höjdmätningsinstrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre vigtiga punkter kunna på betydligt större afstånd —
ända till 300 meter — bestämmas. Vid planmätning med
distanstub fordras ett stadigt, mätbord, som i händelse af
samtidig höjdmätning måste vara försedt med ställskrufvar för
noggrann horisontering af taflan.

Sedan man med påle utmärkt en passande stationsplats
— helst sådan, att man på samma gång står centralt och
får syfta under så små lutningsvinklar som möjligt —
uppställes och orienteras mätbordet på förut anfördt sätt öfver
denna påle. Som vid mätning med distansmätare,
isynnerhet vid höjdmätning, taflan måste noggrannare horisonteras
än hvad vid mätning med afskärningar är nödigt, så bör ej
dosvattenpass utan rörvattenpass härför användas.

Mätning med horisontel tub. För att i händelse af
plan terräng bestämma en punkt, hvilken som helst,
uppställer stångföraren den med pendel eller dosvattenpass försedda
stången lodrätt på denna punkt, och observatorn afläser med
horisontel tub samt med linialkanten, vid stationspunkten
på taflan [1]
den längd som distanskorsen innesluta på
stången. För att underlätta distansafläsningen kan man, sedan
höjdafläsningen vid det mellersta hårkorset blifvit gjord,
vrida tuben, så att ett af distanskorsen komma på jemn
decimeter (tum). Det projektionsfel, som härvid begås är
utan all betydelse. Afståndet mellan objektivet och stången
fås ur a = k h + f. Om derför f = 0,5 meter (1,5 fot) och
(fig. 161) halfva tublängden l∕2 är 0,2 meter (0,7 fot), så
erhålles afståndet A mellan stationspuntkten S och stången i
meter vid en härför graderad stång ur

        A = k h + 0,7

och i fot vid en härför graderad stång ur

        A = k h + 2,3.

För att, sedan h blifvit afläst, undvika räkning vid
bestämning af k h, kan man ställa till på något af följande sätt:

1) Man använder konstanten 100 och betjenar sig af
en vanlig i centimeter (linier) graderad afvägningsstång.
Afståndet A fås då i meter (fot) om till h, afläst i
centimeter (linier), adderas 0,7 meter (2,3 fot). Konstanten 100 är
den beqvämaste och den vid samtidig höjdmätning mest
användbara; den medgifver dock ej fullt samma noggrannhet,
som en något mindre konstant, exempelvis 70.



[1] I händelse af parallellinial (fig. 137) behöfver ej linialkanten vid
tubens inriktning beröra, utan blott ligga erforderligt nära stationspunkten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free