Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Åttonde kapitlet. Distans- och höjdmätningsinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man begagnar sig vid diagrammets uppritning
naturligtvis heldre af värdet på tang α än af vinkelvärdet.
Diagrammet, som är ganska beqvämt när det endast är fråga
om planmätning, lämpar sig mindre för samtidig
höjdmätning i mycket kuperad terräng. För att då erhålla
höjdskilnaden y, får man först på skalan förskaffa sig det
reducerade afståndets sifferuttryck och sedan förfara som i
föregående fall och under användning af tangenttabellen.
γ) Herr kommissionslandtmätaren Ljungström låter sin
distansmätare (fig. 157) sjelf utföra reduktionen till
horisonten. Instrumentet är nämligen försedt med en
rörelsemekanism, hvilken låter en skala bilda med linialkanten den
vinkel α, som [se föreg, fall β)] enligt formeln cos α = cos²v
svarar mot tubens vinkel v med linialens hvilplan (horisonten).
Om derför en från skalans nollpunkt vinkelrätt mot
linialkanten utgående indexlinie flyttas parallelt med sig sjelf,
tills den afskär d på skalan, så har den utefter linialkanten
och i dess riktning blifvit flyttad afståndet d cos α = d — d sin² v.
Mekanismen är på följande sätt inrättad: Skalan l, som är
vridbar kring en axel a, står genom en häfstång i
förbindelse med en tapp b. När tuben vrides, glider denna tapp
ut efter en af de båda, enligt formeln cos α = cos² v
konstruerade styrplanerna p och tvingar derigenom skalan att
bilda den vinkel α med linialkanten, som svarar mot tubens
lutningsvinkel v mot linialens hvilplan. Den utefter skalan
flyttbara nonien n är genom en slid så förbunden med
slidlinialen c, att den på samma gång kan deltaga uti skalans
och linialens (de vid linialen fastade trycknålarnes t och t͵)
rörelser. Polöglorna ö, af hvilka blott en i sänder begagnas,
måste, såvida man ej vill fasta afseende vid det konstanta
tillskottet 0,7 meter (2,3 fot) vara så placerade, att
nålspetsarne komma exakt öfver dem, när noniens och skalans
nollpunkter stå midt för hvarandra. Vill man deremot införa
detta tillskott, så låter det sig göra genom att flytta nålarne
den i skalan motsvarande längden framåt.
Instrumentet begagnas sålunda: Man sticker polnålen
genom någon af öglorna (hvilkendera beror af punktens läge
på taflan) och stationspunkten, inställer tuben på stången
(midtkorset på instrumenthöjdens märke), för nonien på det
aflästa afstånds-talet och nedtrycker den polöglan
motsvarande nålen.
Vid distanssmätning är det i allmänhet förmånligt att
hafva långa stänger (4,5 meter eller 15 fot), isynnerhet om
instrumentet är inrättadt för och stången enligt 2) är
graderad för en liten konstant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
