Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagandet är, om sifferordningen antyder riktning, i fig. 188
α₁ azimutvinkeln för linien 1 — 2 och β₁ azimutvinkeln för
linien 2 — 1 [1]. Dessa båda vinklar skilja sig tydligen alltid
med 180° eller β = α ± 180. Det är påtagligen likgiltigt
huruvida man i denna formel använder + eller —, ty
värdet i ena fallet skiljer sig med 360° från värdet i andra
fallet, d. v. s. de båda värdena äro trigonometriskt identiska.
Vi må i det följande alltid taga för regel att använda
tecknet —. Det är vidare lätt att öfvertyga sig, det den
efterföljande liniens azimutvinkel alltid är lika med summan af
brytningsvinkeln (alltid räknad medsols från den föregående
till den efterföljande linien) och azimutvinkeln för den
föregående liniens omvända riktning, d. v. s. att α₂ = β₁ + v₂,
om denna summa minskas med 360°, när den öfverstiger
360°. Insättes uti den sista eqvationen β₁ = α₁ — 180, så
erhålles
α₂ = α₁ + v₂ — 180 ........ (188).
Fig. 188.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
