Geodetisk mätningskunskap / 277 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta mätningssätt användes mycket i England. Dock
betjenar man sig ofta af teodoliten, såväl för stomliniernas
stakning som för mätning af vigtigare vinklar.

207. Mätning af en trakt på grund af dess inrutning.
Detta mätningssätt består uti att staka öfver trakten ett
nät af qvadratiska rutor, att från detaljpunkterna fälla
ordinater mot nätets sidor och att mäta dessa ordinater och deras
motsvarande abskisser.

Fig 203.


Rutsidans storlek beror i väsendtlig mån på
beskaffenheten hos den trakt som skall mätas. Har (fig. 203) ett
visst afstånd blifvit antaget, så
utsättas i baslinien a b stakar på detta
afstånd från hvarandra, och sedan
detta är gjordt, stakas vinkelrätt
mot baslinien de båda linierna c d
och e f. Utsättas i dessa linier från
a b räknadt stakar på rutafståndet
och sedermera från dem stakar på
samma afstånd i linien g h, så har
man tillräckligt många stakar för
att sedan utan mätning kunna staka
ut rutnätet så långt man behagar.
Det torde väl för öfrigt knapt behöfva påpekas, att många
andra sätt finnas för rutnätets utstakning. Stakas med
teodolit, så ökas noggrannheten i väsendtlig mån.

Har rutnätet blifvit stakadt, så hänföras
detaljpunkterna till stomlinierna (rutsidorna) på förut anfördt sätt.
Såsom en olägenhet vid rutmätning må anföras, att, alldenstund
rutsidorna ej komma att förläggas ut efter gränslinierna, man
i allmänhet får mäta för långa ordinater; dock kan denna
olägenhet afhjelpas genom att man använder hjelplinier
(i k och l m i fig. 203).

208. Mätning af en trakt på grund af bruten
liniemätning. Den brutna liniemätningen (192) torde för
detaljmätning af större trakter med korstafla och kedja i allmänhet
lemna den bästa grundstommen, och detta isynnerhet, om
den brutna linien anslutes till triangelpunkter af 3:dje eller
4:de ordningen (fig. 206) och felutjemning enligt (194)
företages. För enstaka fält lemna slutna polygoner i allmänhet
erforderlig kontroll.

Som polygonlinierna vanligen förläggas vid
yttergränserna till ett fält, får man (fig. 204), när i fältets inre
punkter förekomma som skola bestämmas, betjena sig af
hjelplinier. Dessa linier kan man benämna hjelplinier af 1:sta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>