- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
293

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


inställnings- och räkneoperationerna, som
planmätningsinstrument ej fått någon större användning. Det är dock för
mätning af baslinier synnerligen förmånligt att hafva en
Stampfers skruf kombinerad med distanstuben.

219. Grafisk detaljmätning af en trakt, som fordrar
flera mätblad.
Hafva mätbladen obestämd form, och
finnas inga triangelpunkter, så utstakas i gränsen mellan olika
mätbladsområden en s. k. konnekteringslinie sa skarpt som
möjligt. Om denna linie upptages på båda bladen, så kunna
de sammanställas, konnekteras, genom att motsvarande punkter
på konnekteringslinien bringas att sammanfalla.

Har trakten som skall mätas mycket stor utsträckning,
så användas qvadratiska eller rektangulära mätblad, af samma
men ej större dimensioner, än att afståndet mellan
rutkanterna och tafvelkanterna är minst 30 m.m. Vi vilja i det
följande söka visa huru mätbladen anordnas, då
konnekteringen skall grundas på traktens inrutning eller på trigonometrisk
eller grafisk triangelmätning.

I händelse af konnektering genom traktens inrutning,
utstakas från en lämpligt vald baslinie öfver hela trakten ett
rutnät, hvars rutor motsvara i mätskalan den enligt 210 på
hvarje blad konstruerade rutan. Hvarje ruta på fältet och
dess motsvarande mätblad bilda då ett helt för sig.
Rutnätet blir naturligtvis skarpast bestämdt, om teodolit
användes såväl vid liniestakningen som vid utsättandet af de räta
vinklarne. Mätningen fortgår till en början ut efter
rutkanterna, men förflyttar sig till rutans inre i den mån genom
stommätning — vanligen utstakning af paralleler, inskärning
af i rutans inre belägna punkter — erforderliga hjelpbaslinier
och stationspunkter blifvit bestämda.

Fig. 210, pl. 6, visar en skiss öfver en rutmätning.
a b är baslinien, uti hvilken stickor äro på hvarannan eller
hvar fjerde kedjelängd utsatta.

I mätbladets I sydliga del [1] har mätning i paralleler
(215) kunnat användas. I dess nordliga del har man fått
betjena sig af utefter gränslinier etc. förlagda hjelpbaslinier,
hvilkas lägen blifvit genom direkt längdmätning af de delar,
hvari de afskära rutkanter, paralleler och hvarandra, noga
kontrollerade. För uppmätning af inegor i nordvestra delen
har en bruten baslinie blifvit använd.


[1] Då här vid beskrifningen användes väderstreck, må för
undvikande af missförstånd erinras, att, ehuru förmånligt, man sällan får
baslinien att ligga i meridianens riktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free