Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De geografiska upptäckternas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 3
mindre omfång utgör en rätt tillförlitlig måttstock på det
kulturstadium, som ett folk på en gifven tidpunkt lyckats uppnå.
Hvarje själfständigt, något så när bofast folk försökte numera
att till en enhetlig bild af den bebodda jorden i dess helhet
sammanfatta allt, hvad man erfarit om närmare eller fjärmare land
och folk. Därvid gjorde sig nästan öfverallt ett ständigt
återkommande gemensamt drag gällande, det nämligen att det egna landet
af dess invånare betraktades såsom den centralast belägna delen af
jorden, som det viktigaste af alla land, som ett område, till hvilket
alla de andra bildade endast ett slags oansenligare omramning.
Historien visar, att hvarje mera försigkommet folk hyst den åsikten,
att »världens medelpunkt», eller »jordens nafvel», var belägen inom
dess område — och så är i visst afseende verkligen fallet, ty alla
land ligga ju centralt på jordklotet. Själf smickrade folket sig
likaledes med att vara jordens ursprungligaste och främsta folk,
d. v. s. sammanfattningen af de enda egentliga människorna.
Under dylika omständigheter behöfdes naturligtvis icke något
speciellt folkslagsnamn, utan man kallade sig rätt och slätt
människor.
Som bekant gaf sig denna barnsliga själfbelåtenhet ännu
ytterligare tillkänna i den uppfattningen, att medelpunkten i hela
världsalltet vore människornas hemvist, jorden, att denna täcktes af
himlens fasta halfklotformiga hvalf eller »firmamentet», och att planeterna
funnos till endast för jordinvånarnes skull. Man var öfvertygad om,
att solen hade till uppgift att lysa människorna om dagen, och att
hon om natten ersattes i denna sin funktion af månen.
Tydligt är, att vissa af naturen gynnade delar af vår jord voro
framför andra lämpliga att utgöra sätet för en tätare befolkning
och en högre kultur. Dessa samma områden kunde också tänkas
såsom själfskrifna kristallisationspunkter för geografisk kunskap och
vidsträcktare kännedom om långt aflägsna land.
Under äldsta tid finnas hufvudsakligen trenne dylika af naturen
gynnade större områden: China i den gamla världens yttersta Öster,
Asiens sydliga del, Indien, och de östra Medelhafslanden.
De tvenne första områdena, hvilka redan af naturen voro
synnerligen skarpt skilda från angränsande landmassor, afsöndrade
sig emellertid efter hand ännu mera från den omgifvande världen.
Därvarande folk saknade den tillräckliga expansionskraften och den
nödvändiga energien för att på ett varaktigt sätt kunna öfvervinna
de hinder, med hvilka landgränserna omgåfvos. Ty hvad en
förbindelse till sjöss beträffar, känna vi nästan intet om någon sådan
under denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
