Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De geografiska upptäckternas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 H. H. VON SCHWERIN
Chineser och Indier voro sig själfva nog i följd af sitt
hemlands lika omväxlande som viktiga naturalster. Men denna
omständighet medförde snart, att, då de icke själfva behagade träda
i förbindelse med sina grannar, andra mera företagsamma folk
nödgades uppsöka China och Indien, hvilkas olika produkter redan
från urminnes tid blifvit ett behof för folken i Främre Asien och
omkring Medelhafvet. Anmärkningsvärdt är därvid, att ett
varuutbyte mellan »Bortre Asien» och Europa nära nog utan de olika
folkens egen vetskap oafbrutet fortgått under många århundraden,
samtidigt med att ingen direkt beröring i verkligheten ägt rum
mellan producenter och konsumenter.
Vid historieskrifningens början, d. v. s. under den tidsperiod,
som framträder frigjord från guda- och hjältesagornas dimmiga värld
och ägnar sig åt nedskrifvandet af händelser, som verkligen
tilldragit sig, voro Medelhafvets kuster befolkade af tre olika
människogrupper, Indogermaner, Semiter och Berber, hvilka i det
närmaste sammanfalla med de tre stora landkomplexen Europa, Asien
och Afrika. Här var skådeplatsen för gamla tidens historia, här
var under långa tider civilisationens medelpunkt belägen.
Medelhafvet kan därför väljas såsom en fullt lämplig utgångspunkt för en
allmän historisk framställning af de geografiska upptäckterna.
Därvid får dock ej glömmas, att Medelhafsfolken långt ifrån alla
hade samma betydelse för geografiens utveckling.
Den ojämförligt mest framträdande rollen har hittills opåtalt
spelats af den af Medelhafsområdets mindre underafdelningar, hvilken
är bekant såsom den s. k. »klassiska världens» land.
Bland Medelhafvets randländer är Egypten den äldsta staten.
Men den företagsamhetsanda, på hvilken dess folk under äldsta
tider gifvit prof genom sina upprepade krigståg till Främre Asien
och sina handelsexpeditioner till Arabien och Central-Afrika,
öfvergick längre fram till en nära nog chinesisk slutenhet, och när det
började blifva lifligare på det östra Medelhafsbäckenets vatten eller
»Grekernas haf», drogo Egyptierna sig alltmera tillbaka till sitt
fruktbara flodområde. Trots sitt lands utomordentligt gynnsamma
läge vid två haf bedrefvo Egyptierna därefter hufvudsakligen
endast passiva handelstransaktioner. Deras nationella
expansionskraft var slut.
Sammaledes hade det gått med det babyloniska
kulturområdet, hvars intressesfer sträckte sig vida öfver det för sin
fruktbarhet berömda »tvåflodslandet» och under vissa tider äfven
omfattade Armenien, Syrien och delar af Arabien, ett vidlyftigt
landkomplex, i det närmaste sammanfallande med kilskriftens
betydelsefulla förekomstområde. Den gamla babyloniska
»industristaten» i Mesopotamien hade tidtals idkat en betydande sjöfart på
Persiska viken och Indiska oceanen och på denna väg stått i direkt
handelsförbindelse med Indien, under det att dess konkurrent, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
