Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De geografiska upptäckternas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA G
i den gamla världens inlandsmassa, dels i de vid Indiska oceanen
belägna landen gått förlorade för dem. Ty, trots sin ofantliga
världshistoriska betydelse i öfrigt, voro Grekerna i geografiskt
hänseende blott ett rätt oansenligt folk, som bodde vid sitt lilla
instängda haf, »liksom grodorna kväkande sitta omkring sin
vattenpöl». Grekerna saknade esomoftast en direkt kunskap om det,
som var det särskildt betecknande för den omgifvande världens
länder, om hvilka de icke sällan försummade att taga kännedom,
enär dessa tillhörde folk, som de med förnäm högdragenhet kallade
»barbarer».
Greker och Romare blefvo forntidens främste geografer icke
så mycket genom sin speciella läggning och sin företagsamhet som
snarare i följd af de andra kulturfolkens egen håglöshet. Utgår
man från de här anförda förutsättningarna, kan de geografiska
upptäckternas historia definieras såsom en kronologisk redogörelse
för, huru särskildt Medelhafsfolkens geografiska synkrets efter hand
vidgats, eller som en framställning af, huru den europeiska
uppfattningen af vår jords olika trakter, deras folk och egendomliga
naturbeskaffenhet småningom så utvecklats, att den slutligen kommit
att omfatta jordklotets alla kända områden.
Kan å ena sidan en kronologisk framställning af de geografiska
upptäckterna åstadkommas, så kan det å andra sidan icke blifva tal om
en jämnt försiggående utvidgning af den geografiska horisonten.
Ett vanligt fel, till hvilket framställarne af geografiens historia gjort
sig skyldiga, består däri, att de utan vidare antagit en oafbrutet
fortskridande utveckling af kunskapen om vår jords geografiska
förhållanden. Den geografiska synkretsens tillväxt kan emellertid icke
återgifvas med en serie hvarandra omgifvande allt större
koncentriska cirklar. Tillbakagång i kunskapen har ofta nog ägt rum, och
denna omständighet måste naturligtvis tagas med i beräkningen.
Liksom en hel period i de geografiska upptäckternas historia, den
kristna medeltiden, visar ett tydligt förfall, så förekomma redan
under gamla tiden åtskilliga kortare »försämringsperioder» i fråga
om den geografiska kunskapens omfång och skärpa.
En viktig, men alldeles för litet påaktad omständighet är
den, att det under alla tider inträffat, att enskilda individer af en
viss nationalitet råkat förirra sig bland främmande människor,
tillhörande föga bekanta, aflägset boende folkslag, om hvilka man i
deras hemland hade föga eller ingen kännedom. Häraf framgår,
att jordens folk aldrig varit så obekanta för hvarandra, som man
skulle kunna sluta sig till af den tystnad, hvilken deras
historieskrifvare iakttaga i fråga om sådana förbindelser som den anförda.
Till befordrandet af den geografiska kunskapen om främmande
länder har naturligtvis under alla tider handeln medverkat,
äfvensom de mellanfolkliga förbindelser, till hvilka den gifvit anledning.
Att äfven krigståg till aflägsna land hafva i sin mån bidragit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
