Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ophir och Punt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 13
fästningsverk, tempel, verkstäder och boningshus, intager centrala
delen af en svårtillgänglig kulle, belägen på en höjd af omkring
1,000 meter öfver hafvet och beskuggad af jättelika, kanske
årtusenden gamla, baobab- eller apbrödsträd. Murarna äro uppförda
af väl afpassade granitblock, sinsemellan sammanfogade utan
användande af murbruk, alltså i öfverensstämmelse med det s. k.
kyklopiska byggnadssättet.
Inskrifter har man tyvärr hittills icke lyckats upptäcka, men
däremot åtskilliga i stenen uthuggna rätt originella afbildningar af
jaktscener och människor samt djur, sådana som gripar, zebror m. fl.
Likaledes har man af vissa på murarna vågrätt löpande bandartade
ornament samt af en del af byggnadsresternas orientering och
anordning trott sig kunna sluta sig till, att det folk, som uppfört dessa
byggnader, varit soldyrkare liksom dess stamfränder Sabäerna.
Vi hafva att föreställa oss det sannolika förloppet af detta
uråldriga, semitiska besittningstagande af S. O. Afrika ungefär så här:
Nykomlingarne voro tvungne, att till sitt eget skydd gentemot en
fientlig urbefolkning åt sig uppföra starkt befästa boningsplatser.
Men icke nog härmed, mycket sannolikt är det dessutom, att den
öfverlägsna invandrade rasen underkufvat de närmast boende
infödingarne (måhända stamfäderna till de nuvarande Hottentotterna)
och tvingat dem att för sina herrars räkning företaga det
mödosamma grufarbetet.
Som bekant voro arabiske handelsfurstar i besittning af denna
kust långt före vår tidräknings början, och Araberna stannade i
besittning af den ostafrikanska kusten under hela medeltiden, ett
förhållande, som ännu delvis äger bestånd, ty, som vi veta, är
arabiskan för närvarande ett mycket användt handelsspråk på Afrikas
tropiska ostkust.
Under medeltiden var Sofala Arabernas förnämsta hamnplats
på den södra delen af denna kust, och staden dref en synnerligen
betydande handel, särskildt med guld. Vid Portugisernas hitkomst
i slutet af det 15:de århundradet sökte stadens arabiske köpmän att
föra främlingarne bakom ljuset i fråga om guldets fyndorter och
inbilla dem, att den dyrbara metallen härstammade från ett stort,
på vägen till Indien beläget guldland längre norrut. Troligen
förhöll det sig med guldhandeln vid denna tid så, att de vid kusten -
bosatte Araberna tillbytte sig guldet af de i inlandets
bergverksdistrikt boende krigiska kafferstammarna, hvilka undanträngt den
semitiska befolkningen därifrån.
Af en eller annan anledning tyckes emellertid härvarande
bergverksdrift redan före Portugisernas ankomst hafva börjat att förfalla.
De förste Portugiserna hade för öfrigt kännedom om Zimbabwé och
dess byggnadsverk, hvilka dock sedermera råkat i glömska, så att
de 1871 måst »återupptäckas» af den tyske resanden MAUCH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
