Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fenicierna, deras sjöfart och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 H. H. VON SCHWERIN
ligga till påseende utbredda brokiga och broderade tyger i alla
färger jämte smycken och prydnader, mästerligt förfärdigade af
glänsande guld och silfver eller af i alla skiftningar skimrande
glasemalj, egendomligt formade fat, skålar och bägare af koppar, brons
eller glas och paradvapen, såsom präktigt utstyrda hjälmar, ciselerade
sköldar och smakfullt prydda värjgehäng. Jättestora spolformiga
lerkärl äro fyllda med det oöfverträffliga »vinet från Helbon».
Inbyggarne kunna i utbyte blott erbjuda sin boskap, sin
spannmål, sin ull och andra råvaror. Dag ut och dag in fortgår handeln
med lif och lust, ty allt flera af inlandsbefolkningen, hvilka
underrättats om främlingarnes ankomst, komma nu ned till kusten. Till
slut afstannar dock handeln, och de varor, som icke blifvit sålda,
föras åter ombord på skeppet, för att där omsorgsfullt nedstufvas
i lastrummet, i hvilket den mest mönstergilla ordning råder. Men
den säkerligen förmånligaste affären återstår ännu att afsluta, blott
de illistige sjömännen lyckas förmå några af landets döttrar att
gå ombord på deras skepp för att tillfredsställa sin lätt förklarliga
nyfikenhet.
Men ve dem! En signal ljuder, och det i hemlighet till
skyndsam affärd beredda skeppet lättar strax ankar och sätter kursen
på en eller annan kanske långt aflägsen slafmarknad för att där
afsätta sitt lefvande byte.
Den viktigaste handelsartikeln under den äldsta forntiden
utgjordes af slafvar, som antingen köptes eller röfvades af den, som
sedermera afyttrade dem. Fenicierna sålde kvinnorna till Hellenerna,
och dessa drefvo i sin ordning en gifvande handel med sina
krigsfångar och slafvar, inköpta i Svartahafslanden. Särskildt Sicilien
tyckes hafva varit en hufvudplats för slafhandeln.
Längre fram gjorde Fenicierna grosshandeln till sin uteslutande
specialitet. Detta folk hade till fullo insett vikten af
köpmanssammanslutningar och handelsbolag, hvilka tillgodogjorde sig det,
som enskilda personer under sina lyckade färder hade upptäckt.
Feniciernas merkantila läggning förnekade sig aldrig. Vid sina
handelstransaktioner visade de också städse en makalös slughet. De
hyllade den uråldriga principen, att när det gäller affärer, upphör
gemytligheten, på samma gång som de voro fullt medvetne om, att
handeln har sin egen moral.
För Feniciens vidsträckta inlandshandel äfvensom de
områden och produkter, hvilka den omfattade, förekommer i HESEKIEL
kap. XXVII en redogörelse, som är af vikt för bedömandet af
Hebräernas geografiska kunskaper. Från sina grannar Judarne
och Israëliterna importerade Fenicierna hufvudsakligen spannmål,
honung, vin, balsam o. s. v. samt ekvirke från Basan (ett fruktbart
område öster om Genesarethsjön), af hvilket de utmärktaste
skeppsåror förfärdigades. Från Damaskos hämtades det berömda
Helbonvinet, hvilket utgjorde de persiske konungarnes favoritdryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
