Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fenicien. Dess invånares kulturella betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 H. H. VON SCHWERIN
hafssnäckor, tillhörande släktet Mureæ, hvilka för öfrigt funnos
nästan vid alla Medelhafvets kuster och stundom i så stor mängd,
att deras skal formligen betäckte hafsbandet. Detta var äfven fallet
med Britannien, och kejsar CALIGULA skall hafva låtit under
trumpeternas klang sina legioner hopsamla dessa snäckor i sina hjälmar
och sköldar, för att sedan i Rom föra dem i triumf, till vittnesbörd
om de eröfringar han gjort i dessa aflägsna trakter.
Snäckorna infångades vanligen på jämförelsevis djupt vatten
medelst sinnrikt inrättade och med lockbete af musslor och grodor
försedda ryssjor. De slemmiga djuren drogos ut ur skalen och
krossades till en grötlik massa, som blandades med salt. Den efter
tre dagar däraf uppkommande vätskan slogs i kokkärl af bly (de
af järn eller brons gåfvo vätskan en obehaglig färg), hvilka under
10 dagar utsattes för sakta eld, hvarunder den kokande saften
genom omsorgsfull skumning blef allt renare. Sedan vätskan kokat
tillräckligt in, doppades tyget däri, så att det helt och hållet
genomdränktes, hvarpå det utsattes för den skarpast möjliga solbelysning.
Därunder utvecklade sig färgen, hvilken — den om någon — kunde
kallas »äkta», alldenstund den ju framkallats af solljuset själft och
sålunda icke fällde. Afsåg man att frambringa en ännu finare produkt,
så doppades tyget tvenne eller flera gånger i den dyrbara vätskan.
Den högtvärderade »dubbla» tyriska purpurn, hvilken
uppnåddes genom en dylik procedur, var icke, såsom man ofta föreställt
sig, skarlakansröd. Den kunde snarare betecknas som en mättad
blåsvart, vid olika dagrar i rödt skiftande färg, liknande lefradt blod.
Det var just detta djupa växlande färgskimmer, som förutom den
egendomliga glansen och den oförlikneliga hållbarheten förlänade
purpurn dess erkändt höga värde. »Nu kommer jag allt att
promenera på terrassen, enkom för att visa det romerska folket, huru
prydligt klädd jag är», skall kejsar AUGUSTUS en gång hafva utropat,
när en köpman för honom i höga ordalag prisade dessa den tyriska
purpurens framstående egenskaper. -
Den ljusare, mera röda »tarentinska» purpurfärgen, som
frambragtes af ett annat slags snäckor, var icke på långt när så högt
värderad som den tyriska varan. Scharlakansrödt kunde däremot
icke frambringas genom purpurfärgning; för denna färg användes
»koschenillinsekten», som redan då var känd. Med tillhjälp af
åtskilliga tekniska konstgrepp (bland annat användandet af tvenne
olika snäckarters färgämnen), hvilka de för öfrigt tyckas hafva
strängt hemlighållit, lyckades Fenicierna frambringa alla slags
nyanser på sina tyger. Den färgande vätskan, som innehålles i en
särskild körtel af snäckdjuret, är nämligen till en början ljusgul;
den öfvergår inom kort till grönt och slutar med att antaga en
violett eller röd färgskiftning. Företrädesvis färgade man fårull,
men också det berömda fint spunna egyptiska linet och under
senare tid silke och sidenväfnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
