Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannos afrikanska upptäcktsfärd. Eudoxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 H. H. VON SCHWERIN
syntes eld, som var betydligt större än de andra och tycktes nå
stjärnorna. Vid dagsljus såg man, att det var ett mycket högt berg,
kalladt Gudarnes vagn.
Efter ytterligare tre dagars färd utefter den brinnande kusten
uppnåddes en hafsbukt, benämnd Söderns horn. Äfven i denna
bukt fanns en ö med en holme i en central sjö. Ön var bebodd
af vilda människor med alldeles ludna kroppar, och man iakttog
särskildt, att kvinnorna förekommo i vida större antal än männen.
Tolkarne lämnade Karthagerna den upplysningen, att de förra
kallades gorillor (eller gorgader). Man försökte att infånga några
af männen. Detta misslyckades dock, emedan desse voro ovanligt
snabbfotade och försvarade sig tappert genom att kasta stenar på
sina förföljare. Däremot fasttogos tre af kvinnorna (gorillorna),
men alldenstund dessa i vildt raseri betos och refvos, nödgades man
döda dem. Därpå flåddes de, och deras skinn medtogos till
Karthago, där de sedan upphängdes i gudinnan Astartes tempel. Som
bekant användes templen under forntiden, och för öfrigt kyrkorna
långt in i nyare tid, som ett slags museer eller förvaringsplatser
för »kuriositeter» af den mest olikartade beskaffenhet. Denna ö var
den yttersta punkt, som uppnåddes af Hanno, ty här blef han
nödsakad att anträda hemfärden, alldenstund provianten började tryta.
Sådant är det hufvudsakliga innehållet af den korta
reseberättelsen, som väckt ett berättigadt uppseende och gifvit anledning
till många, mycket olikartade försök att fastställa de lokaliteter på
den afrikanska kusten, hvilka under denna färd blifvit besökta af
Hanno och hans män. Såsom redan anförts, har säkerligen texten
på några ställen råkat i oordning. Tydningarna hafva därför gått i
vidt skilda riktningar.
Framför allt är det af vikt att kunna närmare bestämma Kernes
läge, ty det var ju med denna ö till utgångspunkt som Hanno
utsände två på hvarandra följande expeditioner i sydlig riktning.
Fullt bestämdt kan detta icke göras bl. a. af den anledning, att
denna del af Afrikas västra kust under historisk tid undergått
mycket betydande omgestaltningar särskildt i följd af den
verksamhet, som vågsvallet och kustströmmen här utöfvat. Många hafva
menat, att Kerne bör identifieras med en liten ö, Herne, som är
belägen vid den rymliga, egendomligt formade Rio de Oro-bukten
på Saharas kust nära vändkretsen.
Lixiternas »stora flod» är säkerligen den betydande Wadi Draa,
hvars mynning är belägen midt emot Canariöarna på gränsen mellan
kulturlandet och öknen, en omständighet som Karthagerna också
beaktat. Den bergiga, skogsklädda udden är tvifvelsutan Kap Verde
eller Gröna udden, som ju erhållit detta namn af sin grönskande
skogsvegetation; floden med krokodilerna och flodhästarna är Senegal,
af senare geografer kallad Khremetes, och den af slättland omgifna
luckan i kusten Gambiaflodens mynningstratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
