Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas äldsta geografiska föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 H. H. VON SCHWERIN
fastland, och ännu i dag kunna de här återfinnas, ehuru visserligen
under en vida tamare form.
I detta trånga farvatten, som för öfrigt är kändt för sina vackra
hägringsfenomen, bekanta under namnet fata morgana, råda högst
invecklade tidvattensrörelser, hvilka under seklernas lopp varit
föremål för talrika tydningsförsök och naturligtvis också väckte Grekernas
uppmärksamhet, då de började anlägga sina kolonier i dessa trakter.
Det kan därför icke förvåna, att färden genom detta sund var
allmänt fruktad af sjömännen på en tid, då seglingskonsten ännu låg
i sin linda, och man förstår lätt, att deras uppskrämda fantasi
högeligen öfverdref betydelsen af de faror, som här hotade.
Ordspråket, att man »råkar ut för Skylla under sträfvan att undvika
Charybdis» eller att »råka ur askan i elden», är af mycket gammalt
Ursprung.
Sagan om dessa två vidunder hade alltså vunnit häfd redan
tidigt, och intet hindrar oss att antaga, att äfven Odysséens
författare hört omtalas det sicilianska sundets faror. A andra sidan
är det påtagligt, att skildringen af Odysseus’ beröring med Skylla
och Charybdis omöjligen kan bringas i närmare öfverensstämmelse
med nämnda sunds verkliga naturföreteelser. Vi hafva ju också
ingen rätt att af skalden »Homeros »fordra någon större
noggrannhet i geografiska ting.
Om man också måste erkänna, att de i Odysséen skildrade
händelserna stundom icke sakna hvarje geografisk bakgrund, så
föreligga däremot en del andra sagolika berättelser från den äldsta
tiden, hvilka tyda på, att åtskilliga, om än dunkla, underrättelser
om aflägsna främmande land redan tidigt framkommit till Grekerna.
Sålunda talades om det skyhöga berget Atlas, som fanns
någonstädes i den fjärran Västern. Ursprungligen hade emellertid de
grekiske skalderna framställt Atlas som en jätte, »hvilken i sitt
förvar hade de pelare, som hålla jorden och himlen åtskils». Längre
fram afbildades denne jätte bärande jordklotet på sina skuldror.
I närheten af Atlas förlades äfven Hesperidernas underbara
trädgård, bekant för sina guldäpplen.
En annan, i samband med det sist anförda stående berättelse,
som snart blef mycket populär, var den som rörde Atlantis. Atlantis
skulle, enligt af egyptiske präster meddelade underrättelser, hafva
varit en väldig ö eller kontinent, större än Asien och Libyen
tillsammans, belägen i hafvet strax utanför sundet vid Herkules’ stoder
och hvars krigiske invånare styrdes af mäktige konungar. Genom
en våldsam naturrevolution, bestående af jordskalf och förhärjande
flodvågor, hvilken varade en dag och en natt, förstördes emellertid
Atlantis och sjönk i oceanens djup. Den plats, som landet fordom
intagit, betecknades sedermera af ett slamtäckt grund i världshafvet.
Denna af den grekiske filosofen PLATO (5:te årh. f. Kr.) anförda
berättelse har varit föremål för en stor mängd uttydningar, ofta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
