Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ioniske filosoferna. Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 93
DE IONISKE FILOSOFERNA. HERODOT.
Samtidigt med koloniseringen pågick i den grekiska världen
en annan rörelse, som afsåg att i ett enda geografiskt system
sammanfatta allt det, som man genom kolonisationsverksamheten
mer eller mindre direkt lärt känna om mera aflägsna landsändar. I
frågan om grundläggandet af en dylik vetenskaplig geografi var det
återigen Miletos, som gick i spetsen. Genom det välstånd, som handeln
tillfört denna stad, hade en ekonomisk oberoende samhällsklass
där uppstått, hvilken hade tid att ägna sin uppmärksamhet åt
vetenskapliga spekulationer.
Miletos var dessutom alldeles särskildt lämpligt till säte för
geografiens studium, alldenstund, i följd af stadens mångfaldiga
förbindelser med aflägsna trakter, långväga resande måste i mängd
sammanträffa här. Geografiska underrättelser från skilda håll kunde
alltså utan svårighet här inhämtas. För intelligente män, sådana
som filosoferna af den ioniska skolan, hvilken företrädesvis
sysselsatte sig med världsalltets fysiska anordning, fanns alltså i Miletos
ett mycket viktigt material att bearbeta.
Någon af desse filosofiske geografer, måhända THALES (omkring
600 f. Kr.), kom tidigt på den tanken, att jorden var klotformig,
ehuru detta faktum först senare bestämdt uttalades af »matematikens
fader», den berömde PYTHAGORAS. Snart därefter tog man itu med
indelningen af jorden i olika zoner eller klimatbälten. Man
anställde iakttagelser öfver vulkaniska fenomen och uppkomsten af
svämlandsbildningar vid flodernas mynning. Särskildt ägnade man
stor uppmärksamhet åt Nilflodens årligen återkommande
öfversvämning och sökte förklara dess anledning.
Ett väldigt framsteg gjorde vidare geografien från den
tidpunkt, då man började uppgöra kartor öfver hela jorden eller, rättare
sagdt, dess kända och bebodda del. HERODOT berättar, att tyrannen
ARISTAGORAS i Miletos (500 f. Kr.) ägde en bronstafla, på hvilken
»jordens hela omkrets samt alla dess haf och floder voro återgifna».
Denna karta, som enligt all sannolikhet var uppgjord efter den
ioniske filosofen ANAXIMANDERS teckning, framställde den då kända
jorden som en cirkelrund, skifformig landmassa, på alla sidor
omgifven af floden Okeanos. Medelpunkten utgjordes af den heliga
staden Delphoi, hvilken Grekerna af religiösa och politiska skäl
betraktade som »jordens nafvel».
Under medeltiden skola vi återfinna dylika »hjulkartor» med
Jerusalem eller Muhammedanernas heliga stad Mekka angifna
såsom centra, alldeles liksom Chineser och Indier ritade sina kartor,
så att deras respektive land förlades omkring jordskifvans antagna
medelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
