Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ioniske filosoferna. Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 H. H. VON SCHWERIN
På den anförda ioniska kartan förekom äfven en indelning af
jorden i världsdelar. Rörande denna fråga uppnådde emellertid
de äldre geograferna aldrig någon enighet. Somlige ville indela
den cirkelrunda skifvan i tvenne lika stora halfvor, benämnda Asia
och Europa. Men redan här rådde oenighet, huru gränslinjen
emellan dessa två landmassor skulle tänkas dragen — från N. till
S. eller från V. till O., hvarvid den norra eller också den västra
delen, skulle kallas Europa i motsats mot den södra och östra delen,
Asia. Den väst-östliga delningslinjen var dock sannolikt den
allmännast antagna, så att Europa i regeln brukades som beteckning
för den norra, kallare jordhalfvan och Asia för den sydligare och
varmare.
Men efter hand som Grekerna närmare lärde känna Afrika eller
Libya, som det af dem benämndes, gjorde sig en tendens gällande
att uppfatta detta område som ett slags »världsdel» för sig, dock
af underordnad betydelse i jämförelse med hufvudindelningen i
Europa och Asia. Sålunda hade en tredelning af jorden så
småningom blifvit mera allmänt antagen, och det gällde nu att
närmare uppdraga gränserna emellan dessa tre landmassor.
Medelhafvet med sin väst-östliga utsträckning från Gibraltars
sund till Svarta hafvet kunde naturligtvis tjänstgöra som en
förträfflig gräns mellan Europa och söder därom belägna områden, men
däremot kunde man med rätta råka i förlägenhet om, huru gränsen
längre bort i öster skulle bestämmas. Till en början tyckas
geograferna mera allmänt hafva såsom gränslinjer antagit floder, d.
v. s. Tanaiïs, nuvarande Don, eller Phasis, nuvarande Rion, S. om
Kaukasos, hvilka under allra äldsta tid ansågos upprinna i den
»jordomflytande floden Okeanos», senare däremot i »världshafvet», som
antogs omgifva hela jordskifvan.
Vattengränsen mellan Asia och Libya tänktes följa Nilfloden.
Världsdelarna voro sålunda »öar» på alla sidor omgifna af floder eller
haf. Hekataios från Milet, hvilken allmänt omtalas som en för sin
tid framstående geograf, men af hvars jordbeskrifning beklagligtvis
endast några få fragment framkommit till oss, betraktade Tanais
och Nilen som gräns mellan värdsdelarna. Den uppfattning, han
för öfrigt hyste om jordens form och utsträckning, framgår af den
här bifogade, rekonstruerade kartan.
Men denna indelningsgrund gillades ingalunda af alla geografer
— att en indelning i s. k. världsdelar hvarken nu eller fordom ingått
i folkmedvetandet, behöfver knappt nämnas! Bland geograferna funnos
sådana, som höllo före, att gränserna icke borde utgöras af floder
(och däri hade de onekligen rätt!), utan af landmassornas
sammanträngda partier, d. v. s. näsen, belägna mellan tvenne hvarandra
sig närmande haf. Landgränsen mellan Europa och Asia
sammanföll sålunda med en väst-östlig linje, dragen öfver Kaukasos-näset
från Svarta hafvet till Kaspiska hafvet, som vid denna tid allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
