Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ioniske filosoferna. Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 H. H. VON SCHWERIN
»Det är klart, att Libyen är kringflutet af hafvet med undantag
af den del, där det gränsar till Asien, och detta har Neko, Egyptiernas
konung, för så vidt vi veta, varit den förste att bevisa. Då denne
nämligen afstått från att gräfva kanalen, som skulle föra från Nilen
till den arabiska bukten, utsände han skepp, bemannade med feniciske
män, hvilka han befallde att på hemresan fara genom Herkules’
stoder och återkomma till Egypten, tagande vägen om det nordliga
hafvet.
Fenicierna styrde därför från det Erythreiska hafvet ut i det
södra hafvet. När nu hösten kom, landstego de på den del af den
libyska kusten, i hvars närhet de för tillfället befunno sig, sådde
därstädes och afvaktade skörden. Men sedan de skördat säden,
seglade de vidare. Efter det att två år på detta sätt förflutit, styrde
de på det tredje in genom Herkules’ stoder och återkommo till
Egypten.
De berättade emellertid (någonting, som jag icke tror vara sant,
men som måhända någon annan vill sätta tro till), att de under
sin kringsegling af Libyen haft solen på höger hand». Herodot
antager således utan vidare att kringseglingen verkligen utförts.
Talrika invändningar hafva emellertid gjorts emot möjligheten
af denna färd. En dylik öfversteg, menade man, Feniciernas
förmåga, huru sjöduglige de än voro. Hade kringseglingen verkligen
blifvit gjord, så hade Herodot nog lämnat flera detaljer. Denna
färd skulle hafva medfört varaktiga resultat, och senare
forntidsförfattare skulle känt till, att Afrika verkligen var kringflutet af
hafvet. Men så var ju ej fallet, ty bl. a. hyste PTOLEMAIOS, gamla
tidens förnämste geograf, den åsikten, att Afrikas sydligaste del
sammanhängde med Indien i öster, och att således Indiska oceanen
var ett slutet bäcken.
På dessa anmärkningar kan svaras, att Fenicierna voro minst
lika framstående sjömän som Portugiserna, hvilka vid nyare tidens
början funno sjövägen till Indien, och att därtill vind- och
strömförhållandena göra det lättare att kringsegla Afrika från öster till
väster än tvärtom. Bristen på detaljer förklaras lätt däraf, att
Herodot endast relaterar hufvudinnehållet af Feniciernas rapport
till den egyptiske konungen. Färden kunde icke hafva någon
synnerligen stor praktisk betydelse på en tid, då sjövägen från
Medelhafvet till Indien följde Röda hafvet, och icke, såsom längre fram,
utgick från Väst-Europa. Den omständigheten, att Afrikas
kringsegelbarhet sedermera blifvit glömd, kan likställas med flera andra dylika
geografiska fakta. Så hade t. ex. Nordmännens upptäckt af
Nord-Amerika råkat i fullkomlig glömska, och sundet mellan Asien och
Amerika har orätt blifvit benämndt Berings sund, emedan man
glömt, att kosacken DESCHNEV genomseglat dcetta farvatten före
BERING.
Största oredan har emellertid ästadkommits af notisen om »solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
