Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS IISTORIA 103
de fuktigare, lågt liggande, för solens och stormens inverkan bättre
skyddade floddalarna. På steppens öfre yta kunde trädvegetationen
icke uthärda sommarens torka och hetta. Äfven de våldsamma
nordanvindarna, som nästan året om svepa öfver slätten, hafva
omöjliggjort trädens uppkomst här. Man har dock stundom menat,
att trädvegetationen, trots de ogynnsamma naturförhållandena, skulle
verkligen hafva förmått att från dalarna så småningom utbreda sig
öfver de närbelägna delarna af själfva steppen, såvida icke den
härvarande nomadiserande befolkningen och dess boskapshjordar
under alla tider förhindrat detta. Det saknar ej sitt intresse, att
Herodot anför, att ett mindre skogsparti på hans tid intog en del
af kusten öster om Dnjepr. Såsom direkt bevis på, att steppen
redan på Herodots tid var trädlös, har anförts, att faktiskt inga
ekorrar finnas i Krims skogar, hvilket skulle vara fallet, om detta
skogsdjur fått tillfälle att öfver den då skogbevuxna steppen
invandra hit från sitt uråldriga förekomstområde i Central-Ryssland.
På den öppna slätten kunde däremot ekorren icke förflytta sig
särdeles långt.
Växter, som för sin tillvaro kräfva ett större mått fuktighet
och skugga, kunna icke trifvas här, utan endast sådana, som äga
förmågan att uthärda en länge ihållande, oafbruten torka. Förutom
flera slags gräs är det egentligen artemisia-arter, som här uppnått
en större utbredning. I följd af sin silfverfärg bilda dessa senare
sällskapligt uppträdande växter större eller mindre ljusa fläckar i
den mörkare omgifvande gräsvegetationen, i synnerhet under
torrtiden, då denna sistnämnda antagit ett brunsvart utseende, liksom
hade en förtärande brand öfvergått densamma.
Den sydryska steppen erbjuder för öfrigt en mycket olika
anblick om våren och under sensommaren. Vegetationen, som fuktas
af den smältande vintersnön, väckes af vårsolen till nytt lif. Snart
smyckas steppens grofva, glesa gräsmatta af mångfärgade blommor,
sådana som crocus, tulpaner och hyacinter. Men endast kort tid
varar denna härlighet, som emellertid i det stora hela dock säges
vara rätt enformig. Solen skiner allt hetare, obarmhärtigt bränner
den marken, hvilken intet regn numera fuktar och som öfverallt
rämnar. Julimolnen låta icke en regndroppe falla, ehuru de
oupphörligt dundra och blixtra öfver de törstande människornas och
djurens hufvuden. Växtligheten afstannar fullkomligt. Det växande
gräset förvandlas till hö, som afbetas på platsen af boskapen, och
allt dystrare ter sig landskapets förut så friska gröna skrud.
Människor och djur magra starkt. De på våren så lefnadslustiga och
raska hjordarna af nötboskap och hästar äro nu slappa och håglösa.
Vattenpussarna försvinna, brunnarna torka ut, och ett fint, svart
damm yr öfverallt ikring. — Sådan är i korthet den beskrifning,
som resande ännu för några tiotal år sedan lämnat öfver dessa
trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
