- Project Runeberg -  De geografiska upptäckternas historia : forntiden och medeltiden /
104

(1905) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Geography, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 H. H. VON SCHWERIN

Af denna framgår, att den pontinska steppen af naturen är
afsedd att vara ett tunnbefolkadt betesland. Så har verkligen sedan
urminnes tid varit fallet, och ännu för få år sedan utgjorde de
vidsträckta grässlätterna uteslutande tummelplatsen för talrika hjordar
af hornboskap och hästar, hvilkas herdar utkämpade blodiga strider
mot steppens tallösa vargflockar. Annu är rikedomen på dessa
husdjur här betydlig, ehuru boskapsskötseln ej nu som förr utgör
befolkningens enda inkomstkälla. Men betesmarkernas omfång minskas
alltmera i följd af åkerbrukets segerrika framträngande. Samtidigt
går de fritt betande boskapsdjurens antal tillbaka. Bland husdjuren
intager den från det jämförelsevis kalla Central-Asien införda
tvåpuckliga kamelen en rätt betydande ställning. Såsom bevis på det
europeiska Rysslands ofantliga utsträckning anföres ofta, att landet
sträcker sig från renens hemort i norr till kamelens i söder.

Den sydryska steppen har man formligen måst eröfra för
åkerbruket. Den ihållande sommartorkan afskräckte till en början alla,
och endast med stor tvekan inlät man sig på de första
odlingsförsöken. Numera betäcka dock vajande hvete- och majsfält
betydande arealer af den forna grässteppen. Endast den närmast
hafvet, längst i söder belägna sandiga och salthaltiga delen af
steppen kan säkerligen icke vinnas för någon nämnvärd kultur.

Så beskaffadt var det skythiska landet, som Herodot delvis af
egen erfarenhet lärde känna. Han vistades någon tid, troligen 450
f. Kr., i Olbia. Det var här som han inhämtade sina talrika
underrättelser icke blott om själfva kustlandet och dess befolkning, utan
äfven om de långt inne i den europeisk-asiatiska landmassan
belägna områdena. För öfrigt lämnar Herodot, egendomligt nog, endast
mycket få underrättelser om de härvarande grekiska nybyggena i
allmänhet, hvilka dock, som vi veta, vid denna tidpunkt uppnått en
hög grad af välstånd.

Hvad det skythiska landets form och utsträckning angår,
hyser Herodot följande egendomliga uppfattning. Skythien bildar,
anför han, ungefär en kvadrat, hvars sida han uppskattar till tjugo
dagsresor eller 4,000 stadier, och hvars gränser utgöras i söder af
Svarta hafvet, i väster af Istros’ eller Donaus nedersta, som han
antager, sydligt riktade lopp och i öster af Maietisträsket eller
Asovska sjön. Den norra inlandsgränsen åtföljes af en rad främmande
folkstarmmar, hvilka han uppräknar från väster till öster. Istros,
säger han uttryckligen, är den största på hans tid kända floden.
Detta förhållande tillskrifver han emellertid dess många bifloder,
för hvilka han redogör. Matietis, som han kallar »Pontos’ moder»,
en öfversättning af Skythernas benämning, Temarunda, anser han
vara nästan lika stor som Svarta hafvet. Benämningen »moder»
betingas tydligtvis däraf, att Pontos’ vatten liksom födas genom
Asovska sjöns utgående ström, hvartill ytterligare kommer, att man
under allra äldsta tid ansåg denna sjö vara en vik af det omgifvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 00:09:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geogrupp/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free