Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 H. H. VON SCHWERIN
»utmärktaste» floden, säger han och berömmer boskapen,
betesmarkerna och sädesfälten vid dess stränder. Flodens vatten är
utmärkt att dricka, och dess stora benlösa fiskar (störar), som man
nedsaltar, äro mycket läckra. En mängd förträffligt salt vinnes vid
flodens mynning. Dess källa däremot säger han vara obekant,
liksom förhållandet var med Nilens, och de berömda vattenfallen
eller »porogerna», som floden bildar vid öfvergången till kustbältet,
omtalar han alls icke.
Anledningen till, att icke Herodot (och för öfrigt ingen enda af
forntidens klassiske geografer) anför dessa »poroger», är troligen den,
att handelsvägen, som förenade Olbia eller »Borystheniternas
handelsemporium», som staden ofta kallades, med Borysthenes’ öfre del, ej
följde själfva floden, utan den genom steppen förande raka vägen,
som, så att säga, utgör strängen till den stora Dnjepr-bågen med
sina för trafiken hindrande vattenfall och sandbankar. Herodot
uppgifver därför utan vidare, att floden, som enligt hans mening
har en oafbruten sydlig riktning, är segelbar på ett afstånd af 40
dagars båtfärd från hafvet. Herodot anför slutligen mycket riktigt
om Tanatïs, nuv. Don, att den utmynnar i Maietis och upprinner
i en sjö.
Senare grekiske författare hängåfvo sig däremot åt de
cgendomligaste funderingar i fråga om denna flod, som ju ofta antogs
som gräns mellan Europa och Asien, och hvars källa man förlade
till Hindu-Kusch, Kaukasos eller också långt väster ut i samma
trakt, där Donau upprinner. Andra åter ansågo Tanaiïs vara en
gren af » Araxes» eller »Jaxartes», hvarmed man då vanligen förstod
Syr-Darja eller Volga. Herodot har en dunkel aning både om
denna sista flod, äfven kallad Rha — rhabarberväxtens ursprungliga
hemland ansågs vara beläget här — och om Uralfloden (eller Jaik),
hvilka han kallar Oaros och Lykos.
Skytherna, säger Herodot vidare, kallade sig själfva Skoloter,
men Grekerna hade gifvit dem det förra namnet. De hade ankommit
från öster, sedan de af Massageterna blifvit trängde öfver Araxes
(Volga) och funnit landet besatt af Kimmerierna, hvilka de drefvo
undan till Krim och Mindre Asien. Skytherna bestodo af flera
stammar eller »horder». Längst i öster vid Maietis’ strand bodde
de kunglige Skytherna. Desse, som voro de talrikaste och tappraste,
ansågo sig vara förmer än de öfrige Skytherna, hvilka de betraktade
som sina vasaller eller slafvar. Väster om den kungliga horden
funnos de nomadiske Skytherna, under det att det fruktbara
området vid nedre Borysthenes och längre västerut innchades af
åkerbrukande skythiska stammar, som odlade spannmal till export.
»De verklige Skytherna sakna såväl städer som fästningar och
hafva inga andra boningar än sina vagnar, som de alltid föra med
sig,» säger Herodot. »Ty de lefva icke af åkerbruk, utan af sina
hjordar. Ett dylikt folk är oöfvervinneligt i krig!» »Skytherna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
