Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 107
tappre och sluge och utmärkte ryttare, som med skicklighet använda
sina bågar från hästryggen.»
Herodots landsman HIPPOKRATES har lämnat oss en
kompletterande beskrifning af desse Skyther. »De kallas nomader,» säger
han, »emedan de icke hafva någon varaktig stad och bo i sina vagnar.
De minsta af dessa hafva fyra hjul, de andra sex. De äro omslutna
af filt och uppförda som hus, innehållande ett till tre rum. Dessa
vagnar äro ogenomträngliga för regn, snö och vind och dragas af
två eller tre par hornlösa oxar. Kölden beröfvar nämligen dessa
djur deras horn. Kvinnorna bo i vagnarna, men männen beledsaga
dem till häst, åtföljde af sina hjordar af får, nötboskap och hästar.
De kvarstanna på en plats så länge som därvarande bete räcker
för deras djur, men, sedan allt är förtärdt, draga de vidare. De äta
kokt kött och dricka stomjölk, af hvilken de också bereda ost.»
Af speciellt medicinskt intresse är vidare den berömde läkarens
framställning af den egendomliga s. k. skythiska sjukan, hvilken
ryttarne ådrogo sig genom att oafbrutet sitta till häst. Han
anmärker äfven, att Skythernas bruk att bära benkläder i hygieniskt
hänseende var skadligt.
Skytherna dyrka många gudar, säger Herodot. Offerdjuren
strypas med ett snöre och sönderstyckas. Köttet inneslutes därpå
i djurets magsäck, hvilken sättes att koka öfver en eld, uppgjord
af djurets egna ben, som brinna förträffligt. Krigsguden dyrka de
under formen af ett järnsvärd och offra därvid bl. a. hästar samt
krigsfångar.
Skythen dricker blodet af den förste fiende, han besegrat. Han
afskär den fallnes hufvud och förevisar konungen det; i annat fall
går han miste om sin andel i krigsbytet. Därpå afdrager han sin
fiendes hufvudsvål, som han renskrapar med ett refbensspjäll och
uppmjukar den genom gnuggning mellan händerna samt hänger den
slutligen som prydnad vid sin hästs betseltyg. Ju flera dylika
»skalper» en krigare vunnit, desto större anseende åtnjuter han.
Somlige hafva till och med så många dylika segertecken, att de
däraf låta sy sig hela mantlar. Afven flå de skinnet af sin fiendes
högra arm och öfverdraga därmed sina pilkoger. Människoskinnet
utmärker sig genom sin tjocklek och hvithet! Eller också flå de
huden af hela kroppen, utbreda den öfver en ställning af träspjälor
och föra denna med sig till häst. Fiendernas hufvudskål afsåga
Skytherna, bekläda den med oxhud och använda den som
dryckeskärl vid högtidliga tillfällen. De förmögnare låta förgylla insidan
af dessa pokaler, hvilka ställas fram för de gäster, som man särskildt
vill hedra.
En gång om årct tillställa höfdingarne en stor fest. Hvar och
en, som dödat en fiende, dricker då af det vin, hvilket bjudes honom.
Den, som ej gjort detta, får snopet stanna afsides, under det att den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
