Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 109
stam de vara må — betyga sin sorg genom att afklippa ett litet
stycke af örat, raka håret, rista blodiga märken i armarna,
sönderklösa näsan och pannan samt träda en pil genom vänstra handen.
Begrafningen försiggår i en stor fyrkantig grop, i hvilken liket
nedlägges jämte den dödes älsklingshustru, som strax förut strypts,
samc àans närmaste hoftjänstemän: munskänken, kocken, stallmästarn
och kammartjänarn, tillsammans med allehanda dyrbara husgeråd
och vapen. Sedan uppkastas en väldig jordhög öfver grafven. Efter
ett års tid aflifvas ytterligare 50 af den dödes trognaste tjänare
och ett motsvarande antal af hans ädlaste hästar. Människorna
såväl som djuren sprättas upp, fyllas med hö och spetsas därefter
parvis på väldiga träpålar. Slutligen uppställas dessa 50 ryttare,
hvar och en på sin häst i full mundering, kring grafhögen, och
Skytherna draga sig tillbaka efter väl uträttadt ärende. (Af dessa
grafhögar eller »kurganer» hafva flera blifvit undersökta, och deras
utomordentligt rika innehåll har till fullo bestyrkt Herodots
meddelanden.)
Icke fullt så omständligt försiggår en skythisk privatmans
begrafning. Sedan denna är öfver, taga männen sig ett ångbad,
som åstadkommes på det sätt, att glödande stenar kastas i ett
vattenkärl, som ställts under ett för ändamålet uppfördt filttält. Afven
strö de hampfrö på de upphettade stenarna, hvaraf en bedöfvande
ånga uppstår, »som så högeligen behagar Skytherna, att de vråla af
glädje». Kvinnorna däremot taga aldrig dylika bad, utan bestryka
hela kroppen och ansiktet med en af söndermalda, välluktande
träslag förfärdigad deg. »Denna låta de sitta på öfver natten, och när
de den följande dagen borttaga den, äro de rena (!), och deras
skönhet har en större glans än någonsin förr».
Det har tvistats mycket angående hvilken ras, desse
nordpontinske Skyther tillhört. Många författare hafva ansett dem vara
Mongoler, under det andra menat, att de tillhört den iranska rasen.
Rättast är det väl att uppfatta desse Skyther i politiskt hänseende
som ett stort helt, men etnografiskt såsom bestående af flera
olikartade folkelement.
Af särskildt stort intresse är, hvad Herodot anför om Skythiens
klimat, och det är just från de underrättelser, hvilka han lämnat
om dessa trakter, som Grekerna på hans tid bildade sig en
uppfattning om Europas »yttersta Nord». Liksom det hos Germanerna
och andra nordligare folk från äldsta tider fanns en inneboende
oemotståndlig längtan efter Söderns soliga länder, hvilka de
föreställde sig som sammanfattningen af allt härligt på denna jord eller
ett verkligt jordiskt paradis, så föreställde sig Greker och Romare
städse Nordens länder som ett människofientligt, stelfruset område,
till största delen höljdt af is och snö. För Medelhafsfolken började
»polarlanden» redan på andra sidan om Alperna och Balkån. Redan
den omständigheten, att man där använde benkläder, uppfattades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
