Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 H. H. VON SCHWERIN
såsom ett tecken på dessa länders oerhörda köld. Den brist på ljus
och värme, som rådde i dessa trakter, ansåg man vara anledningen
till Germanernas och Slavernas bleka hy och ljusa hår.
Tvifvelsutan har Herodot varit intagen af dylika fördomar mot
det pontinska klimatets stränghet, när han företog sin resa till dessa
trakter. Likaledes är det tänkbart, att han för egen del haft
oturen att här råka ut för en ovanligt skarp vinter. Han säger
sålunda, att en oafbruten vinter råder här under åtta hela månader.
Kölden är då oerhörd. Till och med hafvet isbelägges, så att de i
slagordning uppställde Skytherna tåga från Krim med sina
trossvagnar öfver den Kimmeriska Bosporens is för att bekriga Sinderna
på den asiatiska sidan af sundet.
De nordpontinska trakterna tyckas på Herodot hafva gjort
intrycket af att, så att säga, tillhöra den upp- och nedvända världen.
»När man nämligen i andra länder slår vatten på marken, uppstår
smuts, och marken torkar, när man tänder eld. Helt annorlunda
förhåller det sig här; utslaget vatten bildar icke någon smuts, men
gör man däremot upp eld, så blifver marken smutsig.» Herodot
begår emellertid ett grundligt misstag, när han påstår, att årets
öfriga fyra månader, under hvilka det för öfrigt beständigt regnar,
äfven de äro kalla. Som vi veta, utmärka sig tvärtom
sommarmånaderna för sin starka hetta och sin utpräglade regnlöshet.
Att Herodot påtagligen hyser en öfverdrifven uppfattning om
den i Skythien rådande kölden, framgår af berättelsen om
»fjäderlandet». Skytherna hade för honom berättat, att i norr ofvanom
deras område fanns ett land, i hvilket luften och jorden voro
alldeles uppfyllda af en så stor mängd fjädrar, att det var omöjligt
att komma längre. Hvad dessa fjädrar beträffar, tror han icke
på dem, säger han. »Därmed menas den snö, som finnes i de norr
om Skythien belägna länderna, där det snöar hela året, om sommaren
dock något mindre än om vintern, såsom man kan vänta sig. Den,
som på nära håll sett snöflingorna falla, förstår detta, ty snön liknar
fjädrar,» tillägger Herodot med en viss öfverlägsenhet.
Hans slutomdöme rörande dessa nordliga trakter går ut på, att
de i följd af sina stora snömassor äro obeboeliga. Däremot
förkastar han berättelsen om ett land, beläget vid »det norra hafvet»
norr om dessa snötrakter och »på andra sidan om nordanvinden,
Boreas». Detta land sades vara bebodt af de älsklige Hyperboréerna,
hvilka uppnådde en mycket hög ålder och dessutom hade en mängd
utmärkta egenskaper att glädja sig åt. »Trodde man på Hyperboréer,
d. v. s. ett folk, boende på andra sidan om nordanvinden, så måste
man konsekvent äfven antaga tillvaron af Hypernotier (Notos =
sunnanvinden), d. v. s. människor bortom sunnanvinden». Berättelsen
om Hyperboréern ABARIS, som, utan att äta, på en flygande pil
färdats öfver jordens alla land, anser han icke ens vara värd att
bemöta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
