Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 H. H. VON SCHWERIN
kropp betäckt. Äfven håret plägade de färga stålblått. Desse
Agathyrser, Dakernas eller Rumänernas förfäder, bebodde det
nuvarande Siebenbürgen, hvars rika guldgrufvor redan under
forntiden flitigt bearbetades.
N. O. härom bodde Neurerna. Ett århundrade före Dareios’
fälttåg hade deras land blifvit så öfversvämmadt af från den
närbelägna ödemarken kommande ormar, att de nödgats utrymma sitt
land och taga sin tillflykt till Budinerna. Skytherna ville aflägga
ed på, säger Herodot, att Neurerna voro trollkarlar, som en gång
om året förvandlade sig till vargar, men efter några dagar
återtogo sin ursprungliga skepnad. Trots att de pontinske Grekerna
för egen del voro öfvertygade om sanningen häraf, kunde Herodot
ej förmå sig att tro på denna berättelse.
Man har ej utan skäl i Neurerna velat finna de nuvarande
Slovenernas stamfäder, som vid denna tid innehade stora landsträckor
kring öfre Dnjestr och Weichsel. Synnerligen anmärkningsvärdt är
det faktum, att tron på »varulfvar» eller människor som förvandla
sig till vargar, ännu är allmän i dessa trakter.
Neurernasgrannar voro Androphagerna, d.v.s. »människoätarne».
Öster om desse och norr om de »kunglige Skytherna» bodde
Melanchlainerna eller »svartrockarne», som erhållit sitt namn af sina
svarta kläder. Människoätarne och svartrockarne antagas hafva varit
finska stammar. Bland dem kan här nämnas de nuvarande
Tscheremisserna, som bära kläder, förfärdigade af den centralryska stora
fårrasens grofva svarta ull, som redan under forntiden i mängd
exporterades från den grekiska staden Tanaïs vid Dons mynning.
Budinerna bildade ett stort och talrikt folk, som förde ett
kringirrande lif i ett land, rikt på allehanda träd, i hvilket fanns
en sjö jämte ett betydande träsk. I denna sjö fångades uttrar,
bäfrar och »djur med fyrkantig nos», hvilkas skinn användes till
pälsbräm på alla slags kläder. Budinerna hade blå ögon och rödt
hår samt brukade för öfrigt förtära sin egen ohyra. Man har
identifierat desse Budiner med finska jägarstammar kring öfre Volga.
»Djuren med fyrkantig nos» har man tydt olika, antingen såsom
sälhundar eller renar (älgar). Seden att med tänderna »knäcka löss»
torde ännu vara rätt allmän bland de mera primitiva af Rysslands
föga renliga folkstammar.
Herodot anför vidare: »I Budinernas land finnes en trästad,
kallad Gelonos. Dess höga trämurar hafva en längd af 30 stadier
på hvardera sidan. Dess hus äro uppförda af trä, liksom templen,
som äro byggda efter grekiskt mönster med altaren, bildstoder m. m.,
allt af trä. Stadens invånare, Gelonerna, äro nämligen till sin
härstamning Greker, hvilka utgått från kustens nybyggen och slagit
sig ned bland Budinerna. Deras språk är en blandning af grekiska
och skythiska. I motsats till desse, som de för öfrigt icke alls likna
till utseendet, odla Gelonerna säd och trädgårdsalster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
