Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten enligt Herodots framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 H. H. VON SCHWERIN
240,000 lämnat sitt fädernesland och slagit sig ned i »Ethiopien»,
för hvars civilisering de fingo en stor betydelse. Hvilken del af
det ethiopiska landkomplexet det här egentligen gällt, är dock
mycket svårt att afgöra. Somlige hafva velat förlägga Automolernas
område till Nilen i närheten af Faschoda, eller till det af den Blå
och Hvita Nilen begränsade mellanflodslandet, andre åter hafva
tänkt sig det beläget någonstädes i Abessinien.
Som man kan vänta sig, har Herodot också sysselsatt sig med
Nilflodens årliga öfversvämning. Den första fråga, som till
Egypten ankommande främlingar brukade framställa, var den,
hvad anledningen kunde vara till att Nilen år från år, på alldeles
samma tid, midt under den regnlösa sommaren, började stiga och
höll i därmed ungefär 100 dagar, för att, sedan vattenhöjden
bibehållit sig oförändrad ett visst antal dagar, åter begynna
långsamt sjunka.
Hufvudsakligen tre försök att tyda detta fenomen tyckas vid
denna tid hafva blifvit gjorda af grekiske vetenskapsmän. Den
berömde filosofen THALES från Miletos, hvilken som bekant
räknades som en af »Greklands sju vise», menade sålunda, att Nilens
stigning förorsakades däraf, att de särskildt under sommaren med
uthållighet och kraft öfver Medelhafvet blåsande nordanvindarna
eller s. k. etesierna uppdämde flodens vatten, så att detta icke
förmådde bana sig väg ut i hafvet. HEKATAIOS förfäktade den
åsikten, att stigningen kunde förklaras däraf, att Nilen upprann i
den hela jorden kringflytande floden Okeanos. Den redan omtalade
ioniske filosofen ANAXAGORAS slutligen trodde lösningen af frågan
vara denna: »Nilens vatten stiger, emedan det flyter från smält
snö.» Denna alldeles riktiga förklaring, som för öfrigt skulle kunna
anses innebära en viss kännedom om Abessiniens högberg, hvilkas
snömassor i verkligheten mata den Blå Nilen källfloder, menar
emellertid Herodot vara sämst af alla tre tydningsförsöken. »Huru i all
världen, säger han, kan man tänka sig, att snö skulle finnas i dessa
trakter långt borta i söder, där det bevisligen aldrig regnar, dit
tranorna söka sin tillflykt vid vinterns inbrott i Europa, och där
människorna äro svarta af solens glöd.»
Samtliga de tre förklaringsförsöken affärdar för öfrigt Herodot
på ectt öfvermodigt sätt, och slutligen framkommer han med sin
egen mening, hvilken han formulerar på följande sätt: Under vintern,
då solen intager sitt sydligaste stånd på himlahvalfvet, är hennes
bana förlagd öfver det sydliga Libyen och Nilens därvarande
västöstliga öfversta lopp. Under denna årstid beröfvar solen
genom uppsugning floden en stor del af dess vatten, och alldenstund
det aldrig regnar i dessa trakter, blir följden den, att Nilens
vattenstånd sjunker vid vintertid, i motsats mot
Medelhafsområdets öfriga floder, hvilkas vattenmängd just är störst under
denna sistnämnda årstid. Herodot betraktar sålunda icke sommarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
