Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten enligt Herodots framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 H. H. VON SCHWERIN
ett alabasterkärl, fylldt med en dottande smörjelse, och ett fat vin,
allt saker, i hvilkas användning, säger Herodot, perserkonungen
plägade finna det största behag.
Den ethiopiske konungen, som för sig låtit förklara, huru
purpurn och smörjelsen åstadkommos genom färgning och tillsats af
välluktande ämnen, uttalade därpå, att han ansåge dräkten och
salfvan vara lika bedrägliga som Perserna själfve. Han själf
däremot vore ett rättvist folks oförvitlige konung. Vid åsynen af
guldprydnaderna, som den makrobiske fursten i början ansett vara bojor,
förklarade han skrattande, att hans folk förfogade öfver mycket
starkare dylika tvångsredskap. — Endast vinet, som samvetsgrant
afprofvades af hans svarta majestät, fann nåd för dess ögon.
Men när Makrobiern på tal om de näringsmedel, som Perserna
brukade, fick höra, att de åto något, som kallades »bröd», anmärkte
han, ått det icke förvånade honom, att människor, som förtärde
dylik smuts, blott lefde så kort som Perserna, och han sade sig
vara öfvertygad om, att, hade desse icke haft sitt utmärkta vin,
skulle de säkerligen icke ens kunna lefva så pass länge, som de nu
gjorde. Ty i fråga om denna dryck hade Perserna obestridligen
en fördel framför Makrobierna. Desse senare, tillade han, lefde af
kokt kött och mjölk, hvilket kraftigt bidrog till att de uppnådde
den höga ålder, för hvilken de voro allmänt bekante.
Denna berättelse om de olika folkens näringsmedel har
onckligen en rätt stor betydelse, alldenstund den innehåller en
antydan om, att man redan vid denna tid för de olika folkstammarna,
speciellt dem i Ost-Afrika, börjat använda en på deras olika
födoämnen grundad indelning. Längre fram få vi sålunda höra talas
om Negerstammar i öfre Nilområdet, hvilka benämnas elefantätare,
strutsätare, gräshoppätare, rotätare o. s. v.
Sedan audiensen undanstökats, fördes Ikthyofagerna omkring
och fingo beskåda platsens märkvärdigheter. Sändebuden fingo
sålunda se »ungdomskällan», hvars vatten doftade likt violer. Badade
man sig i detta, tycktes det sedan, som hade ens kropp blifvit smord
med välluktande olja.
Denna här omtalade underbaraste af alla källor har, som vi
veta, så länge världen stått, varit föremål för de mest olikartade
och vidt skilda folks lifligaste åtrå. OÖfverallt på vår jord har ju
under alla tiders skiften något missnöje rådt med de bestående
mänskliga förhållandena i det afseendet, att de fattige hafva önskat
blifva rika, de gamle att få sin ungdom tillbaka. För desses tankar
hafva därför »guldlandet» och »ungdomskällan» städse hägrat såsom
utgörande sammanfattningen af allt det härligaste, människan kunde
uppnå.
Från ungdomskällan fördes främlingarne till statsfängelset, där
alla fångarne voro bundne med tunga guldkedjor. Slutligen fingo
de persiske sändemännen göra den efterlängtade bekantskapen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
