Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten enligt Herodots framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 141
»solens bord», hvarom de sedan kunde berätta följande: »På en
utanför den makrobiska staden belägen slätt läto de makthafvande
om natten utsätta allahanda kokt kött i stor mängd. Om dagen
gick hvem som ville dit och åt däraf. De infödde sade, att köttet
för hvarje särskild gång själf framkom ur jorden.» Att denna
skäligen intetsägande kommunalbespisning alltså skulle hafva utgjort
hela den berömda institution, »solens bord», hvars rykte
framkommit till Egypten, är emellertid föga troligt. Talet om »solens bord»
har snarare varit föranledt af den högt utvecklade soldyrkan, som
folken i Syd-Arabien och i de midtemot belägna delarna af den
afrikanska kontinenten redan vid denna tid omfattade. Vid firandet af
därtill hörande solfester slaktades oerhörda mängder boskapsdjur,
hvaraf berättelsen om det myckna köttet lätt kan hafva uppkommit.
När tiden var inne för sändebuden att återvända, lämnade
Makrobiernas konung dem en båge med den hånande anmärkningen,
att Kambyses borde visa sig med egen hand kunna spänna den, såvida
han öfver hufvud ville inlåta sig på att föra krig mot Ethioperna,
hvilka i allt voro honom och hans Perser öfverlägsne. Vid
framförandet af denna hälsning blef Kambyses, säger Herodot, mäkta
vred och beslöt att oförtöfvadt draga i härnad mot Makrobierna,
en föresats som han också strax bragte till utförande.
Denna ethiopiska båge skulle emellertid bringa den persiska
konungafamiljen ytterligare ofärd. Det visade sig nämligen vid den
anställda pröfningen, att ingen af de persiske hofmännen förmådde
spänna bågen utom konungens egen broder, den käcke, af Perserna
mycket afhållne SMERDES, hvilket så ökade den fientliga
sinnesstämning, som Kambyses redan hyste emot denne, att han utan
vidare lät döda honom. Om själfva fälttåget berättar Herodot:
Marschen mot fienden anträddes från Thebai. Den persiska hären,
som i följd af konungens oförstånd var alldeles otillräckligt
provianterad, utsattes snart för de största umbäranden under
främtågandet i det ökenartade landet. Alla lifsmedel voro slut, »innan
ens femtedelen af vägen var tillryggalagd», och snart nådde nöden
en sådan höjd, att soldaterna icke funno någon annan utväg än att
bland sig utlotta »hvar tionde man», hvilken de öfrige därpå uppåto,
för att dymedelst stilla hungerns kval. Vid underrättelsen om denna
hemska »decimering» tvingades Kambyses trots sin halsstarrighet
att omsider anträda återtåget till Thebai, dit han framkom efter
att hafva förlorat en stor del af sin här. »Denna utgång», säger
Herodot, »hade tåget mot Ethioperna.»
Denna framställning är, som vi kunna misstänka, icke
obetydligt öfverdrifven, och Herodot medgifver själf vid ett annat
tillfälle, att Kambyses’ omtalade fälttåg dock haft till resultat,
att de »närmast Egypten boende Ethioperna» blifvit underkufvade
af Perserna. Desse Ethioper, som för öfrigt, enligt hvad Herodot
anför, sedermera gjorde krigstjänst i den persiske storkonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
