Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten enligt Herodots framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 143
af Abessinien eller kanske snarare kustlandet vid
Bab-el-Mandeb, med hvilket Perserkonungen önskat träda i direkt
förbindelse, en afsikt som emellertid icke uppnåddes i följd af härens
oförutsedda förluster under ökentåget. Mycket sannolikt är, att
man på Herodots tid i Egypten icke hade fullt reda på något
annat, än att Kambyses företagit ett krigståg mot ett »långt borta
i söder boende» folk. De bifogade detaljerna voro till största
delen uppdiktade.
De omtalade Fkthyofagerna eller »fiskätarne» tillhörde dock
säkerligen befolkningen på Röda hafvets västkust, som redan vid
denna tid förmedlade landtrafiken i Ost-Nillandet mellan Abessinien
i söder och Egypten i norr. Bättre vägvisare än desse män kunde
ju den persiska hären näppeligen finna. Ikthyofagerna visade äfven,
att de hade synnerligen väl reda på sig, ty i annat fall hade de
aldrig kunnat så bestämdt påstå, att icke ens »femtedelen af vägen»
var tillryggalagd, vid den tidpunkt, då eländet bland Perserna
började göra sig gällande.
Ett närmare anförande af de många kulturhistoriska fakta, som
Herodot meddelar om
Egypten, skulle föra
oss för långt, och vi
afsluta i stället
redogörelsen för hans
egyptiska beskrifning med
några mindre kända
anekdoter om landets
djurvärld.
Herodots
beskrifning på
krokodilen(numera utrotad i
Egypten) är mycket originell
och vittnar godt om
hans
iakttagelseförmåga. »Detta stora djur,
hvilket anses heligt af
somlige Egyptier, un- Nilkrokodil.
der det att andre äta
det, framkommer ur ett ägg, som icke är större än gåsens.
Krokodilen har svinögon och stora betar, men ingen tunga i den orörliga
underkäken. Alldenstund han brukar vistas i vattnet, får han
munnen full af blodiglar. När han går upp på land, gapar han, och
den lille strandpiparen, den ende bland fåglarna, som icke är rädd
för honom, smyger sig in i hans gap och plockar bort iglarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
