Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libyen och dess folk enligt Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 145
skilliga misstag, säger sig själf, men felaktigheterna äro af
jämförelsevis ringa betydelse och verka icke störande på hans skildring.
Herodot har särskildt i fråga om Afrika gifvit prof på den
ovanliga iakttagelseförmåga och den kritiska blick, som i så hög grad
utmärka denne författare.
Vi börja här med en redogörelse för hans beskrifning af den
utomegyptiska delen af Libyens nordkust. Endast minsta delen af
detta område kände Herodot af egen erfarenhet, ty vi veta, att han
själf besökt blott Kyrenaika. Däremot framgår det af hans berättelse,
att han särskildt genom karthagiske köpmän flitigt inhämtat
underrättelser rörande den V. om Kyrene belägna delen af
Medelhafskusten äfvensom de närmast där bakom belägna inre landskapen.
Att Herodots meddelanden om själfva staden Karthago äro så
ytterst sparsamma, beror troligen helt enkelt på den omständigheten,
att det icke ingick i hans arbetes plan att vidlyftigare behandla
dessa aflägsna delar af Medelhafvet, hvilka icke direkt hade något att
skaffa med den stora striden mellan Greker och Perser, hvilken ju
var det egentliga ämnet för hans beskrifning. A andra sidan är det
ingalunda otroligt, att Karthagerna själfve varit föga hågade att
lämna »Greken» Herodot alltför noggranna underrättelser om sitt
eget afrikanska område och framför allt om de vägar, som de
använde vid sina handelsförbindelser med folkstammarna i hjärtat
af kontinenten.
Hvad Nord-Afrikas klimat och däraf beroende vegetation och
beboelighet beträffar, påpekar Herodot, att det är vida mindre
gynnsamt än de andra världsdelarnas. Här regnar nämligen aldrig,
om man blott undantager området kring Kinypsfloden vid Stora
Syrten, hvilket ju därför ock är bekant för sin exempellösa
fruktbarhet. (Detta var anledningen till att Grekerna vid upprepade
tillfällen försökte att sätta sig fast här, ehuru de alltid hindrades
i sitt förehafvande af de påpasslige Karthagerna.) Herodots
meddelande om den fullkomliga regnlösheten innehåller naturligtvis en
öfverdrift, men öfverensstämmer för öfrigt med den oriktiga
uppfattning, som man så länge hyste om Saharaöknen och dess
meteorologiska förhållanden. Först den senaste tidens forskningar hafva ju
ådagalagt icke blott, att nederbörd ingalunda alldeles fattas i
inlandets betydande bergstrakter sådana som Tibesti, ett område
som har regn nästan hvarje sommar, utan att äfven den libyska
ökenslätten, hvilken man annars vanligen föreställt sig som ett
fullständigt regnlöst område, hvarje vinter har att glädja sig åt
ett par kraftiga regnskurar.
Herodot indelar det nordafrikanska landet i tre sinsemellan
parallela, genom sin naturliga beskaffenhet skarpt utpräglade zoner
eller bälten, räckande genom kontinentens hela bredd från öster till
väster. Det utmed Medelhafvet från Egypten till den öppna
Atlantiska oceanen belägna kustområdet bildade det »bebodda bältet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
