Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libyen och dess folk enligt Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 H. H. VON SCHWERIN
invånare äro därför ingalunda angelägne om regn och bedja
tvärtom Allah den Högste att förskona deras palmlundar för nederbörd.
Det af Herodot anförda »sandbrynet» sammanfaller ungefär
med den nordliga randen af den platå, som längre in i landet löper
parallellt med Medelhafvet, och dessutom med sydgränsen för de
därifrån kommande regelbundna vinterregnen. Som en allmän sats
kan gälla, att lika långt i. sydlig riktning (från kusten räknadt) som
marken bearbetas med tillhjälp af plogen, lika långt når också den
från Medelhafvet härrörande nederbörden.
En del af de uppehållsorter, som Herodot nämner, kunna lätt
återfinnas, under det att andra måste betraktas som omöjliga att
bestämma, hvilket säkerligen ej så sällan beror på en
missuppfattning från hans sida af de meddelanden, han erhållit om dessa trakter.
Den första är Ammonsoasen, nuv. Siwah, hvars afstånd från
Egypten verkligen är tio dagsmarscher. Angående denna under
forntiden vida berömda plats nämner han följande: »Dess inbyggare,
Ammonierna, äro, såsom af deras språk framgår, en blandning af
Egyptier och Ethioper (en i etnografiskt hänseende värdefull notis!).
I denna oas finnes ett berömdt tempel, i hvilket guden Ammon
dyrkas under bilden af en med vädurshufvud försedd människa.
Bland de många källor, som här förekomma, är den ena
särskildt märkvärdig, emedan dess vatten, som vid middagstiden är
kallt, blir allt varmare, ju längre dagen framskrider, så att det vid
midnatt är sjudande, hvarefter det åter börja svalna. Detta är den
berömda »solens källa».
Nyare undersökningar hafva visat, att ifrågavarande ljumma
källas temperatur är konstant och uppgår till ungefär 29° Cels.
Det är alltså kontrasten mellan luftens, under dagens lopp
växlande temperatur och vattnets värmegrad, som gifvit anledning till
Herodots berättelse, hvilken för öfrigt allmänt accepterades under
forntiden — esomoftast föredrogs det underbara i en framställning
framför en rent naturlig tydning af fenomenen.
Nästa hållplats är Augila, hvilket verkligen ligger tio dagar
västligare. Denna oas, säger Herodot, var berömd för sina
utmärkta dadlar, och besöktes fördenskull årligen af de vid kusten
boende Nasamonerna, som kommo för att skörda eller rättare
inköpa dessa läckra frukter. — En nyare resande underrättar oss om,
att samma förhållanden ännu bestå här. För ett trettiotal år sedan
räknade Augilaoasen 200,000 dadelpalmer, hvilkas frukter äro
särskildt värderade af de omgifvande Beduinstammarna, som en viss
tid på året bruka ditkomma för att tillbyta sig stora mängder
dadlar mot gazell- och antilopkött.
I fråga om den tredje oasen i ordningen är Herodot illa
underrättad, då han säger, att ytterligare tio dagar väster om Augila bo
Garamanterna omkring en annan saltkulle. Desse Garamanter
äro fullt kände, men deras land, som motsvarar hela det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
