Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libyen och dess folk enligt Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 H. H. VON SCHWERIN
Medelhafvet öfver Fezzan och det -ej långt från Sudan aflägsna
Tibesti. Detta är icke annat, än vi kunna vänta oss. Till följd af
sitt ytterst gynnsamma läge vid Stora Syrten, Medelhafvets längst
söderut i landmassan inträngande bukt, var Nasamonernas land på
Herodots tid den själfskrifna ändpunkten för den kortaste och
viktigaste karavanvägen genom öknen, alldeles såsom nu är fallet med
Tripolitanien. Forntidens ökenvägar voro säkerligen desamma som de,
hvilka följas af de nuvarande karavanerna. Den berömde ökenresanden
ROHLFS har gjort den iakttagelsen, att i öknen ändrar vägen mellan
tvenne oaser sällan sin en gång inslagna riktning, och undantager
man de små vindlingarna, sammanfaller den i det stora hela med
en rät linje.
Herodot tyckes för öfrigt icke hafva känt till, att en liflig
karavanhandel på hans tid ägt rum mellan Medelhafslanden och det söder
om den stora öknen belägna fruktbara Sudan. Detta synes bäst
däraf, att den berättelse, han från grekisk källa inhämtat om
Nasamonynglingarnes färd genom Saharaöknen till Central-Afrika,
af honom betraktas såsom en skildring af någonting alldeles
ovanligt, af en verklig, enstaka stående upptäcktsfärd, som sedan
icke upprepats.
Berättelsen lyder så här. »Fem förnäme ynglingar, tillhörande
det vid Syrten boende Nasamonernas folk, hade genom
lottdragning blifvit utsedde att företaga en upptäcktsfärd till de icke förut
undersökta delarna af Libyens inland. Försedde af sina
hemmavarande släktingar med rikliga förråd af vatten och lifsmedel,
anträdde de resan. Färden gick först genom det bebodda kustbältet,
och därpå genom det af vilddjur uppfyllda området, hvarpå de
omsider nådde fram till själfva öknen. Genom denna vandrade de
många och långa dagar, ständigt hållande kursen på väster (rättare
hade varit syd-väst!). Slutligen kommo de fram till en trädbevuxen
slätt. Bäst som de voro upptagne med att plocka och äta af trädens
frukter, omringades och grepos de resande af en skara tillskyndande
infödingar. Desse voro småväxte och under medelhöjd samt talade
ett språk, obegripligt för Nasamonerna. De resande fördes nu af
infödingarne genom en af stora träsk uppfylld trakt till en stad,
hvilken likaledes beboddes af småväxta människor, men som voro
svarta till färgen. Vid staden flöt med väst-östlig riktning en
mycket stor flod, i hvilken krokodiler funnos ... Sedan
Nasamonerna vistats här någon tid, tillätos de att återvända hem.»
Den stora flod som här omtalas, kan icke hafva varit någon
annan än Niger, och den stad, som främlingarne här påträffade,
måste tänkas hafva varit belägen någonstädes vid denna flods stora
nordliga krök i närheten af Timbuktu. Att Herodot ansåg denna
tlod vara Nilen, står i sammanhang med den uppfattning, han hyste
om dennas öfre väst-östliga lopp genom Libyens centrala delar.
Han styrktes ytterligare i denna sin tro af den omständigheten, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
