Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xenofons Anabasis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 H. H. VON SCHWERIN
Här stod denna lilla hop midt i fiendeland och på ett mycket
stort afstånd från hemmet utan att veta, hvad den egentligen skulle
företaga sig. Det var föga rådligt för Grekerna att återvända samma
väg, som de kommit hit från Mindre Asien, bl. a. emedan man då
nödgats marschera öfver vidsträckta slätter, där det fientliga persiska
kavalleriet skulle kunnat göra sin öfverlägsenhet gällande gentemot
den nästan uteslutande af fotfolk bestående grekiska hären. De en
gång genomtågade trakterna voro dessutom utsugade och blottade
på lifsmedel. Slutligen hade man allt skäl att antaga, att de
persiske generalerna icke för andra gången (såsom fallet varit vid
Grekernas frammarsch) skulle försumma att besätta den rad af
svårtillgängliga bergpass, som bildar de strategiskt ytterst viktiga »kilikiska
portarna», som här utgöra den enda vägen mellan Mindre Asien och
Syrien.
Xenofon lämnar oss en liflig och träffande beskrifning af dessa
landsträckor, tillhörande den s. k. Arabiska öknen, hvilka hären
passerat före slaget. Marken var här alldeles jämn som en lugn
vattenyta och bevuxen blott med malörtsbuskar och andra starkt
doftande plantor; däremot var intet träd att se. Landet var rikt
på allahanda djur, såsom vildåsnor och strutsar i stora flockar samt
trappar och gazeller. Ryttarne anställde stundom jakt på dessa
djur. Asnorna, som voro snabbare än hästarna, kunde infångas,
endast därigenom att de omringades från alla sidor. Deras kött
smakade ännu finare än hjortkött. Någon struts lyckades man
däremot icke fasttaga, då äfven den bäst galopperande ryttare icke
kunde uppnå det flyende djuret. Så hastigt visste det att bruka
sina fötter, samtidigt med att de utspända vingarna tjänstgjorde
som ett slags segel. Trapparna däremot voro lättare att jaga; deras
kött beskrifves som synnerligen läckert.
Det hade emellertid rätt snart efter slaget lyckats att med
Artaxerxes sluta ett fördrag, enligt hvilket Grekerna beviljades fritt
aftåg. Satrapen TISSAFERNES skulle till yttermera visso i spetsen
för sina trupper följa Grekerna för att betäcka deras marsch. Det
hela var emellertid en krigslist, uppfunnen af Perserna för att bringa
den lilla grekiska härstyrkan i fördärfvet. Grekerna aftågade emellertid
i nordlig riktning från slagfältet nära Euphrat och styrde kosan
hän mot Tigris. Därvid passerades en öppning i den väldiga s. k.
mediska muren, som afstängde mellanrummet mellan Mesopotamiens
bägge floder. Denna skyddsmur, hvars dimensioner i sanning voro
jättelika (tjockleken uppgifves till 20 och höjden till ej mindre än
100 fot), var uppförd af med jordbeck sammanfogade tegelstenar.
Tigris korsades tätt söder om det nuvarande Bagdad, och
tåget följde till en början denna flods vänstra strand till Zubflodens
mynning. Under uppchållet här lyckades den arglistige Tissafernes
genom förräderi bemäktiga sig Grekernas öfverbefälhafvare KLEARCHOS
och de fleste af hans högre officerare, hvilka han därpå lät afrätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
