Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xenofons Anabasis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 169
Nu stodo Grekerna där utan ledare, och deras ställning var
hardt nära förtviflad. Men just när sakerna tagit denna kritiska
vändning, räddades situationen helt oväntadt af den unge Athenaren
XENOFON. Denne man, som medföljt armén endast i egenskap af
frivillig, uppträdde nu inför sina landsmän och höjde genom sin manliga
vältalighet deras sjunkna mod. Med acklamation valdes han därefter
af soldaterna till öfverbefälhafvare. Härmed hade också Xenofon
åtagit sig det maktpåliggande värfvet att söka återföra hären till
dess hemland i Europa.
Beslutsamt grep Xenofon verket an. Sedan man uppbränt
vagnar och tält jämte all packning, som möjligen kunde undvaras,
fortsatte hären sin marsch i den en gång inslagna nordliga
riktningen. Zabfloden öfverskreds, och under ett tiotal dagar tågade
man utmed Tigris’ östra strand, oupphörligen oroad af fiendens
kringsvärmande ryttarskaror. Den plats, där den redan då med
marken jämnade ryktbara assyriska staden Ninive fordom stått,
passerades, och hären uppnådde slutligen det efterlängtade berglandet,
där det persiska kavalleriet icke mer kunde följa den.
Men här möttes Grekerna af andre fiender, nämligen de tappre
och för sin rofgirighet fruktade Karducherna, hvilka Perserna, trots
sin oerhörda öfvermakt, icke lyckats underkufva. Desse Karduchers
afkomlingar äro de nuvarande Kurderna, detta käcka, frihetsälskande
röfvarfolk, som, följande sina stamfäders exempel, städse vetat att
med okuflig tapperhet försvara sitt oberoende gentemot sina mäktige
grannar, Turkarne och Perserna. Då passen genom Karduchernas
land voro ytterst svårtillgängliga och därtill hårdnackadt försvarades
af invånarne, fingo Grekerna här att skaffa med vida allvarsammare
fiender än Perserna. Särskildt ingick det i dessa bergsbors
stridssätt att nedrulla stora stenar och ofantliga klippblock på den
annalkande fienden.
Xenofon hade omsider bestämt sig för planen att fortsätta
marschen norrut för att på den kortaste möjliga vägen söka nå
fram till de grekiska kolonierna vid Svarta hafvet. Sedan Grekerna
öfvergått en biflod till Östra Tigris, framkommo de efter sju dagars
oupphörliga strider till Armenien, som faktiskt utgjorde en provins
af det persiska riket. Xenofon meddelar oss, att trupperna passerade
Tigris’ källor, hvarefter de kommo till en icke så synnerligen
ansenlig biflod, benämnd Teleboas, och att de till slut utan svårighet
vadade öfver själfva Euphrat, som sades upprinna ej långt därifrån.
Man befann sig nu på den armeniska högplatån. Hären som passerat
helt nära Vansjön utan att dock få syn på dess vidsträckta
vattenyta, marscherade nu öfver en 4 - 5,000 fot hög slätt i närheten af
den nuv. staden Musch.
Här kommo Grekerna för första gången i tillfälle att göra
bekantskap med den armeniska vintern i hela dess stränghet. Manskapets
lidanden beskrifvas såsom oerhörda, allt under det att man nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
