Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xenofons Anabasis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA l71
Därefter öfverskreds floden Aras, som Xenofon emellertid,
troligen af misstag, kallar Phasis. Det högt belägna bergpass, som
därifrån leder till den stora slätten kring Erzerum, där den västra
Euphrat-armen upprinner, försvarades tappert af tvänne, sinsemellan
förbundna bergstammar. Under de följande kortaste vinterdagarna
ledo trupperna mycket af brist på proviant, och man företog därför
ovanligt långa marscher för att innan mörkrets inbrott nå fram till
bebodda platser. Dessutom hade man åtskilliga svåra strider att
utkämpa mot dessa trakters ogästvänlige och krigiske invånare.
Numera skildes expeditionen endast genom ett enda större
bergsparti från det efterlängtade Svarta hafvet. Under marschen
genom Kolchiernas bergland råkade de grekiske soldaterna ut för
ett obehagligt äfventyr. Den honing, som de i stor mängd
påträffade, var förgiftad — emedan, som det visade sig, bien beredde
den af den här massvis förekommande mycket giftiga växten Azalea
ponticas blommor. De som ätit af honingen, berättar Xenofon,
fingo häftiga förgiftningssymptomer och verkliga anfall af raseri.
Den omnämnda, af otaliga invecklade pass genombrutna
bergmassan genomtågades emellertid på den kortaste väg, som ledde
ned till hafvet strax öster om Trapezunt. Däremot låter sig icke den
punkt närmare fastställas, från hvilken Grekerna fingo njuta den
första anblicken af hafvets glänsande yta, som utbredde sig vid
deras fötter, hvarvid de som bekant jublande utropade thalatta!
thalatta! (hafvet! hafvet!) Det härliga kustsceneri, bestående af
skogklädda, till hafvet sig sänkande bergterrasser, som här
upprullade sig för deras blickar, påminte dem på ett oemotståndligt
sätt om deras efterlängtade hemland. Åndtligen hade man uppnått
Pontos Euæzxeinos, det »gästvänliga hafvet», som man ju vid denna
tid kallade det.
Vid framkomsten till Trapezunt, visade det sig emellertid, att
inga fartyg funnos i denna stad för att inskeppa Xenofons trupper.
Man nödgades därför fortsätta marschen i västlig riktning utmed
Svarta hafvets kust under upprepade strider med där boende råa
och krigiska bergstammar, sådana som Kolchier, Mosynoiker och
Chalyber. De senare bodde i en på järn rik trakt. Af metallen
hade de lärt sig att bereda ett förträffligt stål och betraktades
allmänt af Grekerrna och andra folk rent af som »uppfinnare» af denna
konst. Ett uttryck för denna uppfattning är, att chalybs är den
grekiska benämningen på stål.
Men egendomligast voro dock Mosynoikerna, som bodde i höga
trätorn, i hvilka de bevarade sina lifsmedel, bestående af spannmål,
saltadt delfinkött, vin samt kastanjer, af hvilka de beredde ett slags
bröd. Dessa frukter lärde Grekerna först nu känna och kallade
dem till en början »platta nötter». Då Mosynoikernas konung, trots
Grekernas alla uppmaningar, icke ville lämna det torn, i hvilket han
residerade, blef han jämte detta uppbränd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
