Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ktesias' indiska beskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 H. H. VON SCHWERIN
Denna berättelse innebär troligtvis en antydan om piggsvinet,
hvilket man länge ansåg hafva förmågan att mot sina förföljare
afskjuta taggarna likt pilar. Ktesias hade själf sett ett af dessa djur,
hvilket den persiske konungen erhållit som gåfva från Indien.
Redan forntidens orientaliske härskare brukade allmänt
underhålla djurgårdar eller menagerier, i hvilka de vinnlade sig om att
samla så många sällsynta djur som möjligt. Denna smak, hvilken
som bekant öfvergått äfven till andra lands och andra tiders
monarker, har utöfvat ett icke oväsentligt inflytande på utforskandet
af aflägsna land, till hvilka hela expeditioner utsändes enkom för
att insamla förut okända djur. Sålunda undersökte de egyptiske
Ptolemaiernas jaktkaravaner betydande områden af Central-Afrika,
liksom Roms styrande män icke skydde några kostnader, för att
på världsstadens arena kunna sammanföra massor af aldrig förut
sedda djur, hämtade från jordens aflägsnaste trakter.
Ktesias talar vidare om en väldig, 5 meter lång mask, som
finnes i floden. »Den har blott två väldiga tänder, en i hvardera
käken. Om dagen håller sig djuret doldt under vattenbrynet, men
om natten går det i land och anfaller då hästar, åsnor och
nötboskap, som det dödar och släpar med sig tillbaka till floden. Djuret
plägar försiktigt nalkas de vid stranden drickande kamelerna, hvarpå
det tyst fattar tag i ett af deras ben och drager dem med ett enda
ryck ned i flodslammet, för att sedan förtära dem.
Maskens skinn är två fingrar tjockt; man fångar djuret med
tillhjälp af en vid en järnkedja fäst stark krok med ett lamm eller
en bock till bete. Sedan en trupp af beväpnade män med
stort besvär dragit djuret upp på land och dödat det, upphänges
kroppen i solen. Fettet eller oljan, som afrinner från det döda
djuret, uppsamlas med den största omsorg, ty denna olja är den
persiske konungens uteslutande egendom. Konungen brukar denna
kraftiga vätska vid eröfringen af fientliga städer, hvarvid han alls
icke behöfver använda belägringsmaskiner. Man slungar blott ett
med den omtalade oljan fylldt lerkrus mot stadsporten, oljan
antändes af sig själf och breder ut sig likt en flammande eld, hvilken
förtär fienderna och staden.»
Denna vidunderliga beskrifning tyckes vittna om en viss, ehuru
ytterst oredig kännedom om Indens krokodiler och jätteormar
med ty åtföljande sammanblandning af bägge dessa djurslag.
Ktesias omtalar äfven förekomsten af schakaler och apor med
oproportionerligt långa svansar. Af indiska fåglar beskrifver han
rödhufvade, med svart skägg försedda papegojor, hvilka tala såväl
indiska som grekiska, och den lilla dikairosfågeln, hvars träck är
ett starkt gift, som dock förlänar den, hvilken intagit något däraf,
en plågfri och behaglig död.
Vidare anför Ktesias åtskilliga egendomliga indiska träd, hvilkas
egenskaper han i hög grad öfverdrifver. Det märkvärdigaste bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
