Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexanders fälttåg i Främre Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 H. H. VON SUHWERIN
Dareios’ lik lät Alexander bisätta i Pasargadai. Själf ansàåg
han sig därefter som storkonungarnes rättmätige efterföljare.
Under tiden hade Bessos flytt öfver bergen till Baktrien, åtföljd
af 600 ryttare. Vid emottagandet af denna underrättelse vredgades
Alexander högligen, ty han insåg nu tydligt, att krigets fortsättning
vore oundviklig, och att de därmed förknippade svårigheterna komme
att i väsentlig grad ökas. Från denna tidpunkt framgår det tydligt,
att Alexander beslutat att icke nedlägga vapnen, förrän han bragt
hela den persiska monarkien (äfven dess aflägsnaste provinser) under
sitt välde.
Men ingenting annat var för tillfället att göra än att i Hekatompylos
afvakta ankomsten af härens hufvudstyrka, hvilken vid förföljelsen
lämnats långt tillbaka. Som en erfaren härförare insåg Alexander
dock nödvändigheten af att först fullt trygga sig besittningen af de
sist uppnådda landskapen, innan han fortsatte framträngandet till
längre österut belägna områden. Arets sista månader upptogos
sålunda af åtskilliga mindre expeditioner till trakter, som i geografiskt
hänseende ännu i dag icke äro fullt kända.
Från Hekatompylos, »den hundraportade» staden, såsom
utgångspunkt anförde Alexander sålunda personligen ett krigståg mot
Hyrkanerna, Marderna och andra tappra stammar, hvilka innehade
det svårtillgängliga, skogiga berglandskap, hvilket i söder bågformigt
omgifver Kaspiska hafvet och som under forntiden var bekant för
sina talrika, förfärligt vilda tigrar, »fruktansvärda för sin snabbhet».
En »hyrkanisk tiger» betraktades då som sammanfattningen af det
vildaste och farligaste man kunde tänka sig.
Detta område motsvarar det nuvarande Masanderan, som genom
sin fruktbarhet samt sina härliga ek- och bokskogar i hög grad
kontrasterar emot den ökenartade iranska platån i dess närhet och
därför erhållit benämningen »Persiens trädgård». Alexander nödgades
utkämpa mången het strid mot dessa bergfolk, innan han förmådde
intaga deras land »med sina hundraden fasta bergslott på andra
sidan himmelshöga berg vid det östra hafvets strand». Under en
af dessa strider lyckades barbarerna bemäktiga sig konungens
ryktbara lifhäst Bukephalos (d. v. s. tjurhufvud), något som väckte
Alexanders gränslösa förbittring. Men bergsborna voro kloke nog
att återställa det dyrbara djuret åt sin ägare, samtidigt med att de
inledde underhandlingar om upphörandet af striden, hvars
hopplöshet de nu omsider börjat inse.
Det var under detta fälttåg som Grekerna för första gången
tingo skåda det Kaspiska hafvet, hvilket de likvisst uppfattade som
en fortsättning af Maietis’ eller Azovska sjöns vatten, hvars storlek
man under äldre tid tyckes allmänt hafva i hög grad öfverskattat.
Anledningen till denna föreställning bör sannolikt sökas i den
omständigheten, att de skepp, som brukade befara detta inhaf, lätt
förlorade dess mycket låga stränder ur sikte, hvilket naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
