Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexanders fälttåg i Främre Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTOKIA 191
lockade till antagandet af en ofantligt stor vattenyta. En
återklang af denna uppfattning är den längre fram rådande åsikten,
att Azovska sjön stod i öppen vattenförbindelse med — Östersjön.
Så osäkra voro de geografiska föreställningarna om dessa trakter
af jorden!
Efter återkomsten från detta krigståg marscherade Alexander
österut genom Parthien, det nuvarande Chorasan, det viktiga
öfvergångslandet mellan Väst- och Ost-Iran, inklämdt mellan den
persiska öknen i söder och den turanska steppen i norr.
Landskapet saknade egentliga städer. Däremot funnos talrika fasta
bergslott, som innehades af den infödda adeln. Alexander rönte
egendomligt nog intet nämnvärdt motstånd af Partherna, detta folk,
hvilket längre fram skulle blifva en så fruktansvärd fiende för
Romarne, och hvars kulturfientlighet kom att spela en så ödesdiger
roll i fråga om förbindelserna mellan den romerska Medelhafsvärlden
och det chinesiska sidenlandet i Asiens yttersta Öster.
Från och med afmarschen från Hekatompylos, som erhållit sitt
namn »det hundraportade» till följd af de många från flera håll här
sammanträffande vägarna, fick fälttåget såtillvida en förändrad
karaktär, som alla egentliga vägar öster om denna stad upphörde.
Alexanders afsikt var att, så hastigt ske kunde, direkt tåga norrut
till Baktrien. Där hade Bessos låtit utropa sig till konung under
namn af ARTAXERXES och var ifrigt sysselsatt med att uppställa en
ny krigshär, hvarvid han särskildt gjorde räkning på kraftigt bistånd
från de härvarande skythiska nomadstammarnas krigsvanda
ryttarehopar.
Sådan var ställningen, då ett uppror, som oväntadt utbröt i
satrapien Areia, nuv. Herat, hvilken kort förut skenbart underkastat
sig, tvingade Alexander att ändra sin fälttågsplan och i stället vända
sig mot söder. En stor del af hären var emellertid missnöjd med,
att fälttåget drog så långt ut på tiden. Många voro de, som hyste
den åsikten, att det riktigaste vore att oförtöfvadt afsluta kriget,
upplösa hären och — dela bytet. Inom kort hade emellertid
Artakoana, den upproriska satrapiens hufvudstad, eröfrats.
Men den ena eröfringen drog den andra med sig, och Alexander
ansåg det vara klokast att begagna tillfället att försäkra sig äfven om
de närmast angränsande landskapen. Sålunda eröfrades Drangiana,
nuv. Seistan (vid den stora sumpsjön Hamum). hvars invånare enligt
Herodot voro klädde i höga vattenstöflar och försedde med långa
rörspjut eller »hoppstafvar», med hvilkas tillhjälp de kunde
fortskaffa sig i den sumpiga terrängen.
Det var här, i denna afsides liggande vrå af Asien, som
Alexander upptäckte en mot sig riktad sammansvärjning, för hvilken
han straffade PHILOTAS på ett så grymt sätt, att denna tilldragelse
alltid kommer att utgöra den mörkaste fläcken på den makedoniske
konungens rykte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
