Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 H. H. VON SCHWERIN
honom, en gång väl besegrat världen, skulle han, Alexander, deras
konung återföra dem oskadde till deras hemland, till Makedonien,
höljde af krigisk ära och i besittning af omätliga rikedomar, större
än dem de någonsin kunnat drömma om.
Sådan var den framställning af orsaken till tillbakatåget från
Hyphasis, som längre fram vann den största tilltron. På samma
gång var den också mest ägnad att rädda Alexanders anseende som
fältherre.
Sannolikare är det dock, att anledningen till återtåget varit en
helt annan, den nämligen, att den makedoniska hären i följd af
brist och umbäranden af alla slag faktiskt varit sin undergång
nära. En samtida författare skildrar den förtviflade ställningen
sålunda: »Endast få Makedoner återstodo, och desse hade nu bragts
nära förtviflans rand. Till följd af de oupphörliga marscherna voro
hästarnas hofvar uppslitna; krigarnes vapen, som användts i så
mången drabbning, voro slöa eller sönderbrutna. Ingen bar mera
helleniska kläder. Illa sammanflikade trasor, rester af som byte
tagna barbariska och indiska väfnader, höljde blott ofullständigt
världseröfrarnes med ärr betäckta kroppar. Under 70 dagar hade
det af stormar åtföljda regnet oafbrutet strömmat ned,
genomblötande och nedstämmande alla.» Det var den från den västra
delen af Indiska oceanen härstammande »sommar-monsunvinden»,
som förorsakade denna ofantliga nederbörd, med hvilken Grekerna
nu fingo stifta en så oangenäm bekantskap.
I själfva verket, kan det icke förvåna, att den makedoniska hären,
som under tre månader varit utsatt för öfvermänskliga
ansträngningar, slutligen blef demoraliserad, när det för soldaterna ovanliga
tropiska klimatet började alstra alla slags sjukdomar, hvilka sällade
sig till det öfriga eländet.
Fälttåget var faktiskt förloradt. Visserligen hade Alexander
segrat i alla öppna slag, men han stod nu hjälplös i främmande
land, såsom längre fram Napoleon efter Moskvas eröfring.
Soldatupproret togs endast som förevändning till reträtten, eller rättare
Alexander var klok nog att tillåta folket att göra myteri. Den
vidsträckta öken, som gränsade till Hyphasis i öster, torde äfven
i sin mån hos Alexander hafva väckt betänkligheter att fortsätta
frammarschen med sina utmattade trupper.
Ropet på att vända hem, hvilket nu skallade genom lägret,
verkade som ett trollmedel på de modfälldes sinnen. Alla lidanden
voro nu glömda, allt var idel hopp och jubel. Ny kraft och nytt
mod ingötos i äalla.
Intet är närmare kändt rörande de säkerligen storslagna planer,
med hvilka Alexander vid detta tillfälle varit sysselsatt. Enligt
den vanliga berättelsen hade han vredgad hållit sig innesluten i sitt
tält (liksom fordom ACHILLES, hans förebild och favorithjälte) utan
att vilja visa sig för sina soldater. Högst sannolikt är det dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
