Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 H. H. VON SCHWERIN
Dessa uppgifter härstamma säkerligen till stor del från
»orientaliske» sagesmän, af hvilkas vanliga kritiklöshet de bära
stämpeln. Historieskrifvarne hafva emellertid utan tvekan upptagit
dem för att, som det tyckes, därigenom ännu ytterligare
förhärliga den store eröfrarens bedrifter, som de gjort till sin
uppgift att skildra på ett för den stora allmänheten tilltalande och
imponerande sätt.
Om nämnde författares sanningskärlek vittnar annars
fördelaktigt den omständigheten, att de aldrig, och detta i skarp strid
med den gängse uppfattningen, anföra Indien som guldets
hemland. Dessutom kan man onekligen icke frånkänna dem en
utpräglad förmåga att riktigt uppfatta den hittills nästan okända,
yppiga indiska vegetationen. Sålunda lämnas förträffliga skildringar
af bananträden med sina jättelika blad och väldiga klasar af söta,
välsmakande frukter och de högresta bambuträden, hvilka på
Grekerna gjorde intrycket af jättelika vassrör.
Flottans öfverlots, den annars för sin otillförlitlighet allmänt
beryktade »storljugaren» ONESIKRITOS, har meddelat en utmärkt
beskrifning på Indernas heliga träd, den s. k. banjanen, eller Ficus
indica, med dess egendomliga luftrötter, som skjuta ned från trädets
större grenar, till dess de nå marken och där slå rötter, så att ett
enda träd slutligen bildar en hel lund, liknande ett af otaliga pelare
uppburet tält, hvilken är så stor, att den mot middagssolen
förmår skydda ända till 400 ryttare.
De långväga främlingarne hade för öfrigt varit i tillfälle att
göra bekantskap med risodlingen, som ifrigt bedrefs i härvarande
sumptrakter. Här funno de äfven lotusplantan, hvilken man
hittills ansett uteslutande tillhöra Egypten, hvars mest betecknande
karaktärsväxt den var.
Alexander påskyndade emellertid energiskt förberedelserna för
tillbakamarschen till Babylon, hvilket han beslutit upphöja till
hufvudstad i sitt vidtsträckta rike. Från det ställe af floddalen,
där Indos mottager sitt sista tillflöde, hade han redan afsändt en
betydlig del af hären under den bepröfvade fältherren KRATEROS’
befäl med order att följa den väg, som från Bolanpasset förde
genom Arachosiens och Drangianas sydliga delar, hvilka hittills icke
genomtågats af makedoniska trupper, för att därefter i Karamanien
förena sig med den af konungen själf anförda armékåren.
NEARCHOS’ maktpåliggande uppgift var att från Indosdeltat föra
flottan västerut längs kusten till Persiska vikens innersta vrå och
därifrån uppför en af Euphrat-Tigris’ bifloder till Susa, där den
indiska expeditionens samtliga afdelningar hade fått befallning att
sammanträffa. Slutligen skulle en annan härafdelning följa en
sydligare linje, belägen mellan Krateros’ väg och Indiska Oceanens
kust. I spetsen för denna kolonn hade Alexander själf ställt sig.
Asikterna om de bevekelsegrunder, hvilka därvid ledt konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
